Strax före firandet i, för dagen Sveriges fotbollshuvudstad, Göteborg, skingrades molnen och solen kikade fram. Och värmde alla 15 000 som samlats för att fira bronslaget.
Götaplatsen, längst upp på Avenyn, förvandlades till ett blågult publikhav med flaggor, tröjor och roliga hattar. Glädjen, stoltheten och folkfesten förde tankarna tillbaka till det förra VM-bronset som firades 1994. Osch när landslaget gjorde entré var jublet öronbedövande.
I direktsänd tv mottog en efter en av spelarna folkets jubel. Och högst skreks det när Marie Hammarström, Lotta Schelin, Lisa Dahlkvist och LFC:s och Sveriges världsback, Charlotte Rohlin, kallades fram.
- Det här är helt fantasiskt. Jag älskar det här laget. Vår gemenskap är otrolig, stämningen är som om vi hade vingar. Jag är så lycklig, sa hon.
Runt halsen, i ett blått band, hängde den. Bronsmedaljen - med pokalen avbildad. Charlotte log med hela ansiktet när hon tittade på den. Det vägde tungt i handen.
- Den betyder hur mycket som helst. Jag ska hänga den på ett bra ställe, som en påminnelse om det lyckorus den är.
Hon såg oförskämt pigg ut, men sa själv att hon var trött och sliten, men mest i rösten. Bronset har firats ordentligt i Tyskland. Men riktigt än har det inte sjunkit in - att Sverige tog VM-brons, är Europas bästa lag och klart för OS i London kommande år. Charlotte ruskade på huvudet och skrattade.
- Jag hoppas folket är stolt över vad vi har gjort. Jag är jättestolt.
Hon tittade ut över publikhavet, sa att hon trodde att det kanske skulle komma ett hundratals fans. Nu stod det 15 000 personer där.
- Helt fantastiskt, helt sjukt. Man har levt som i en bubbla nere i Tyskland, inte vetat vad som har skrivits här hemma. Men det här trodde jag inte, det största jag varit med om.
Firandet vid hemkomsten i Göteborg, på Götaplatsen, vid invigningen fotbollsturneringen Gothia Cup och på tv-programmet Lotta på Liseberg, var slutet på en intensiv tid för landslagsspelarna.
I nästan en månad har de varit hemifrån, spelat sex VM-matcher, vunnit fem - och ett brons. Men först efter onsdag väntar vila för Charlotte Rohlin. Nu ska hon ladda om inför svenska cup-matchen på onsdag, då Linköping möter Malmö.
- Det har varit så intensivt i Tyskland, främst mentalt att ladda om. Så jag behöver landa, ladda om och sedan komma bort ett tag. För snart rullar våra matcher i gång igen.
Charlotte Rohlins autograf var åtråvärd på Götaplatsen, hon skrev så pennorna glödde. Pratade med supportrarna och fotades med dem. Skrattade, visade upp sin medalj med sina färgglada naglar och verkade trivas med tillvaron.
- Det här är helt underbart. Jag är så lycklig, och nöjd med min insats. Jag är stolt, log hon.
Vad minns du bäst från mästerskapet?
- Matcherna. All publik, allt oväsen. Det är helt sjukt. Så vill man ha det på varje match. 30 000 på Folkungavallen på onsdag, kanske?!, skattar hon.
Vad vill du helst glömma?
- Vår plump mot Japan. Vi kom inte upp till vår nivå, de gjorde oss dåliga. Så all cred till Japan. De är värdiga vinnare.