– Extremt skönt att få debuten avklarad. Lite stressigt i början, jag slog för många långbollar, men jag är nöjd ändå, sa Hampus Holmgren, efter att ha varit bland de sista spelarna ut ur omklädningsrummet efter mötet med Malmö FF.
Matchen i sig slutade 2-2.
För honom var den en seger, början och slutet på en lång, lång kamp.
Det var nämligen en och annan åskådare som höjde på ögonbrynen när 19-åringen med Åtvidabergs tröja nummer 17 tog för sig rejält i sin allsvenska debut. Hampus Holmgren, läste man i matchprogrammet.
Hampus, vem?
Hampus som värvades från finska Vasa IFK till ÅFF för två och ett halvt år sedan.
– De första två åren var givetvis tunga, berättade finländaren om den värsta skadeperioden.
– Oftast när jag kom hit till Kopparvallen fick jag bara sätta mig i gymmet medan resten spelade fotboll. Det blev särskilt tungt då jag var borta från familjen också.
Man fick bukt med besvären först förra hösten. Då slet Holmgren upp baksidan av låret, vilket fick läkarna att bestämma sig.
– De ville börja bygga upp mig från ruta ett. Sen dess har jag hållit och idag känner jag absolut ingenting.
Holmgren glänste i sin debutmatch mot MFF. Men det var inte ens tänkt att han skulle spela. För efter att Martin Lorentzson, tidigare given högerback i startelvan, hade lämnat klubben dagen innan match såg det ut som att Daniel Hallingström skulle ersätta.
Men så ringde telefonen.
– Hallingström hade blivit sjuk och jag fick ett samtal på matchdagen om att jag skulle starta. Jag trodde jag skulle bli mer nervös än jag var, men det kändes bara hur kul som helst.
Försvaren spelade mer eller mindre felfritt.
– En gång är ingen gång, poängterade ÅFF-tränaren Roar Hansen och fortsatte:
– Om Hampus kan göra en sån här match två gånger är det fantastiskt. Han gjorde det riktigt bra.
Nu hoppas backen ta över platsen i startelvan efter Lorentzson.
– Det känns som att det är möjligt. Men jag fattar att föreningen kollar runt på andra alternativ, sa han.
Efter att succédebuten var avklarad var en motspelare först med att gratulera.
Tinnerholm gick fram.
– Jag och Anton är bra polare, jag har hälsat på honom i Malmö flera gånger. Han sa att han var glad för min skull, berättade Holmgren om det.
– Han var bäst på plan, stängde sin kant helt och hållet, menade Tinnerholm.
Kanske var det sista gången vännerna - och högerbackarna - möttes i allsvenskan.