När Levon Pachajyan växte upp höll han på med flera olika sporter, men det var fotbollen som han fastnade för. När han stod i valet och kvalet att satsa helhjärtat på sporten gick hans pappa emot honom och ville att han skulle sluta.
– Han tyckte att i lagsport är det så många faktorer runt omkring som påverkar, det handlar inte bara om dig själv utan även folk runt omkring. Därför ville han att jag skulle sluta och att det vore bättre att fokusera på en individuell sport. Men jag stod upp mot min pappa, vilket är som att gå emot Gud, och sa att inget kunde ta mig ifrån fotbollen, berättar Pachajyan och skrattar till.
LÄS MER: Tunga trion som lämnar City.
Det visade sig bli ett lyckat beslut för Pachajyan. Han slog igenom i den armeniska klubben Pyunik där han också vann ligan fem år i rad och blev utnämnd till årets spelare i Armenien år 2007. Säsongen efter ville han testa på en ny utmaning och flyttade till Sverige för att spela med Gais i allsvenskan.
– Jag hade blivit årets spelare i Armenien, hade gjort bra landslagsmatcher mot Portugal, Polen och Serbien samt gjort bra matcher i Champions League. Jag hade två nya agenter och de hade stora förväntningar på mig och det fanns intresse från klubbar i Europa. En av mina agenter sa att det fanns ett lag i Sverige, Gais, som ville signera mig på direkten. Jag började göra min research på laget och vi började förhandla. Jag hade gjort allt i Armenien, det var dags att gå vidare och jag ville ta nästa steg som spelare i Europa.
Han gjorde en bra säsong i Gais och blev en ordinarie spelare i laget, men hade högre förväntningar på sig än vad han presterade. Han blev utlånad till Fredrikstad i sex månader, där det inte gick speciellt bra för honom. När han sedan kom tillbaka till Gais valde han och klubben att bryta kontraktet och gå skilda vägar.
– Jag valde att dra till ett helt annat ställe – Iran. Det var en galen flytt faktiskt. Jag spelade där i tre år och gjorde bra ifrån mig. De spelade i tredjedivisionen när jag kom dit men vi tog oss upp till den högsta. Fansen kommer ihåg mig där fortfarande och frågar om jag inte vill komma tillbaka, berättar han och ler stort.
Det blev en flytt tillbaka till hemlandet i en säsong för att sedan komma tillbaka till Sverige. Här blev det spel i Assyriska FF, Arameiska/Syrianska och Södertälje FK. Det var sedan Pachajyan själv som tog kontakt med Linköping City och visade intresse för klubben.
– Jag kom ihåg arenan från när jag spelade mot Linköping. Efter att ha spelat matcher med fotbollsplaner på en åker eller bakgård någonstans ville jag komma till en arena. Jag har all respekt för lagen som spelar med de förutsättningarna, men de har inte infrastrukturen jag sökte. Jag hade gjort två bra matcher mot Linköping och tog kontakt med Melke Alan (manager, Linköping City). Han mindes mig och jag provtränade med dem.
Och det blev en kontraktsskrivning med City för Pachajyan efterföljt av en bra säsong i division 2 där laget vann serien med 21 segrar, fyra oavgjorda matcher och en förlust. Det blev också en smakstart i division 1 där laget låg och nosade i toppen av tabellen efter den första halva. Sedan kom det stora bakslaget där spelare lämnade klubben, flera blev skadade och mitt i allting riktades misstankar om matchfixning mot spelare i laget.
– För att vara ärlig är det inte första gången jag varit med om misstankar om matchfixning, men jag var lugn i mig själv. Det är i sådana stunder som spelarna måste vara starka. När du klarar dig igenom saker som det är du mycket starkare när du tagit dig igenom det. Jag kan säga att laget klarade av det bra och 99 procent av spelarna hade inte ens hört om något liknande innan. Många av dem är unga och har aldrig varit i en liknande situation. Men de tog det som riktiga män och vi pratade mycket om det i gruppen. Vi vände det till något positivt.
Förra året kom laget in som nykomling och hade inga större förväntningar på sig. Efter den bra starten under 2018 vet nu omgivningen vilken kapacitet laget har.
– Det här året har vi såklart högre förväntningar på oss – det är normalt. Jag anser även att tappet i andra halvan av säsongen inte bara handlade om skadade spelare och allt annat som hände... utan även om för lite erfarenhet. Det blev lite avslappnat och vi blev lite nöjda för det gick så pass bra i starten. I år kommer det vara helt annorlunda.
