Första intrycket kändes väl godt?
Glen Riddersholm äntrade sitt första uppdraget som IFK-tränare med en värme, karisma och framtoning som smittade av sig.
Vann tidiga sympatier med att plocka fram en bra svenska, men påminde också om varför han är här med att poängtera hur mycket han avskyr medelmåttighet och att han inte har för avsikt att bjuda på show.
– Jag älskar att vinna, sa 50-åringen.
En lovande start.
Det vill alla höra.
Men vad som var mer intressant var frågan hur det ska gå till rent fotbollsmässigt och taktiskt.
Riddersholm kommer inte slå fast en sifferkombination och hålla fast vid den.
Den tiden är över. Ju fler sätt du kan snurra, vrida, vända och justera ditt lag – ju skickligare är du.
Tabellen är marginellt lika korrekt som måttstock.
Ju mer komplext du spelar – ju högre lovsjunger expertkören.
En fembackslinje ska bli tre man där bak i samma sekund felfotade yttrar, sorry: wingbacks, ställer om till anfallsspel.
Två anfallare?
Ha. Pinsamt.
Tappade jag fokus här?
Sorry, men det gjorde IFK Norrköping också när Rikard Norlings värsta experimenterande pågick och gick vilse i ett utdömt man-man-jagande.
Hur mycket jag än ser fram emot att följa hur Glen Riddersholm väljer att coacha IFK Norrköping, så är jag minst lika vetgirig att ta reda på hans pedagogiska sida.
Hur han är i träning. Hur han agerar under match.
Vilken roll han tar i intervjuer och om han är den där skickliga lagbyggaren som det sägs. Den som får alla att känna sig involverade och samtidigt vurmar för att talangerna ska bäddas förutsättningar att ta stegen-
Bruttolistan med tränare var så lång som 60 namn ett tag.
Det ryktades om Poya Asbahgi, Daniel Bäckström var kontaktad ett par gånger och islänningen Oskar Thorvaldsson mottog en försiktig IFK-flirt.
Det blev ett annat utländskt namn och det är en tillräckligt spännande start och modigt vägval för att gå igång efter en endast en dag, en mys-pysig presskonferens och ett träningspass.
Med en ögonbindel hittade Janne Andersson, Jens Gustafsson och Rikard Norling vägen till samtliga allsvenska omklädningsrum.
Anderssons och Gustafssons respektive tid i Kamraterna var till stor gagn för föreningen, medan det blev en dikeskörning med Norling och i en förvandling efter ett par års osäkert IFK-fumlande så står det finstilt i de svenska föreningsstadgarna att väl inskolade, trygga och bekanta ledare är vägen att gå.
Nej, tack.
Att IFK vädrar ut, släpper in nytt och ser en ny väg med Glen Riddersholm välkomnas.