FInländaren suckade efter tunga hemmapremiären i superettan.
Det var mycket som var bättre efter tunga smällen mot Värnamo häromsistens – men det var inte tillräckligt bra den här gången heller och efter två spelade omgångar lyser ändå nollan i poängkolumnen för Åtvidabergs FF.
1–2 (0–0) mot Frej var en ny smäll som kändes.
– Jag är en optimistisk person. Vi inledde med två förluster i fjol också. Men det är klart att vi hade önskat oss en annan start, sa Roar Hansen, tränaren.
Det gällde förstås också Pekka Lagerblom. Sena nyförvärvet fick chansen från start på mittfältet och var den som tidigt i andra halvlek satte 1–0 med ett hårt skott intill ena stolpen efter bortnickad firspark.
Så långt allt väl.
Men fortsättningen blev inte lika kul inför 1 494 åskådare på Kopparvallen
Kvitteringen kom direkt, Jens Jakobsson blev utvisad och strax därefter nickade Nsima Peter också in 1–2.
– Skönt att få göra mål, men det hjälper ju inte nu. Vi måste göra det mycket bättre. Tyvärr kom 1–1 för snabbt för oss, sa Pekka Lagerblom.
34-åringen har upplevt rätt mycket i fotbollsvärlden. Inte minst i Tyskland under nio år. Närmast från Jacksonville i amerikanska andraligan, men tidigare med meriter från finska A-landslaget, spel i Bundesliga och Champions League.
Nu tänkt som en av de rutinerade och drivande krafterna med ÅFF i superettan.
– Hemma krävs att vi dikterar spelet på bättre och skapar fler chanser. Jag tror att alla känner att vi behöver våga mer, sa han.
Hur mycket betydde utvisningen?
– Klart att den spelade roll. Det blir tufft att så länge spela med bara tio man. Men det är snart match igen och vi får vinna på fredag i stället.
Han haltade av planen med tio minuter kvar, men det var inget allvarligt.
– Nä, det var bara krampkänning. Det blev rätt mycket springande.
Med både numerärt och resultatmässigt underläge blev det en för tung uppförsbacke att ta sig över. Någon enstaka chans skapades på slutet, men inte mer än så. Totalt sett var det för uddlöst, för mycket av stress och för lite av kreativitet.
Roar Hansen sa:
– Det gäller att vi har ödmjukheten att förstå vilket lag vi är. Vi överraskade många i fjol, till och med oss själva. Men jag har hela tiden sagt att vi inte är något färdigtt lag. Jag har fyra barn där hemma och vet hur ungdomar ofta fungerar. Bara för att det gått bra tycker de att de är färdiga och kan allt. Men inledningen har visat att det kan vi inte.