När till och med min omänskligt sportointresserade hustru ställer frågor om matchen, ja då vet man att det är något väldigt speciellt på gång. Försökte vid frukostbordet förklara det här med ”bortamålsregeln” i cupspel varpå den snabba hustrurepliken blev; ”Äsch, målen är väl lika stora var man än spelar, vad är det för larv att ett mål på bortaplan ska räknas som mer värt?”
Jag drog inte diskussionen längre än så, men visst har hustrun en poäng när hon ifrågasätter ”bortamålsregeln” som mycket väl kan avgöra om vi får fira sommaren med Zlatan eller med Ronaldo.
Regeln om bortamål började tillämpas i europeiskt cupspel under det tidiga 60-talet, kanske främst för att bortalagets resor var så tidskrävande och ansträngande, och att man därför ville jämna ut oddsen. Nu, år 2013, ses inte resorna som samma problem längre när spelarna sitter med sina stora hörlurar och sover i olikavarianter av lyxflyg, och att regeln ska ge en mer offensiv fotboll, som också var tanken från början, känns heller inte given. Ett insläppt mål på hemmaplan kan leda till fördärvet, vilket ofta resulterar i märkbart passiva hemmalag.
Tycker också att det är helt galet att bortamål räknas dubbelt även i en eventuell förlängning, vilket då betyder att bortalaget har 30 minuter mer på sig att göra ett viktigt bortamål än vad det andra laget har. Nej, för mig är hela den här bortamålsregeln förlegad och den får gärna slopas framöver.
Men – just nu finns den fortfarande där – och jag är därför fullständigt övertygad om att Sverige MÅSTE göra mål på ett kokande Estádio da Luz i kväll för att vi ska ha chansen att få uppleva en ny underbar VM-sommar med blågult. Minst ett bortamål är nyckeln, för jag har ack så svårt att se dagens svenska landslag hålla nollan med en Ronaldo på planen, oavsett match, hemma på Friends eller ej.
Giganterna Zlatan och Ronaldo står förstås i fokus och någon av dem kommer säkert att spela huvudrollen när det hela avgörs, men för mig finns de stora nycklarna i Sveriges darriga försvar. Det är sannerligen svårt att hänga med i logiken kring Erik Hamréns laguttagningar, för plötsligt verkar han gå på kontinuitet före form vilket förmodligen placerar den formstarka och ultimata cupspelaren Jonas Olsson på bänken. Jag vet att Olsson gjort ett visset intryck under kvalet, men i cupmatcher av den här karaktären hade han varit att föredra före Mikael Antonsson. I min värld som coach hade också Anders Svensson gått före landslagsgåtan Rasmus Elm, men det är bara att hålla tummarna för att Hamrén vet vad han gör.
Magkänslan? Tyvärr. Sverige kan bli knockat redan i kväll.