Lennart Johansson åkte till Kalmar och tog med sig sin egen pokal i AIK:s buss framåt kvällen och natten till Solna.
Här, på Hisingen i Göteborg, hyllades IFK Norrköping av drygt 2 500 supportrar, som aldrig ville sluta sjunga och fira silvret 2018.
Just ”Ante” och ”Daja” fick sin alldeles egen sång.
– Vilka fans vi har. De har stöttat oss från den första dagen jag kom till klubben. Jag kommer minnas det hela livet, säger ”Ante”.
– Jag har knappt hunnit smälta det enorma avslutet mot Örebro SK förra veckan. Den segern gav oss chansen här också. Vi gjorde det vi skulle, men tyvärr räckte det inte, menar ”Daja”.
– Det är klart det finns en besvikelse över att vi inte lyckades ta det där guldet. Vi gör det vi kan göra här och vinner. Det är en enorm prestation, men vi förlorade inte guldet i dag. Vi gjorde det bra, men AIK gjorde det bättre över hela serien. Ett stort grattis till AIK, säger ”Ante”.
Vi står i entrén på Bravida Arena, som sakta töms på folk för sista gången den här säsongen. Andreas Johansson har stoppat asken med silvermedaljen i strumpan och bär en vitblå halsduk på sin lilla tur genom mediehavet, där alla vill ha ett ord med lagkapten.
– Jag kommer sakna alla. Det har varit en sån enorm våg av känslor den senaste veckan, säger ”Ante”.
Man kunde nästan tro ni vunnit SM-guld av scenerna där ute?
– Faktiskt. Det säger mycket om hur högt vi värderar vår insats i år. Vi har tagit medalj och kvalificerat oss för Europa tre av de fyra senaste säsongerna. Det är riktigt bra.
En supporter kommer plötsligt fram.
”Tack, Ante. Jag har följt IFK Norrköping i hela mitt liv. Du är en hjälte för oss som alltid gett allt på planen och vid sidan. Jag kommer sakna dig, men lycka till i Halmstad. Det är nästan ledsamt idag...”
Han summerade en känsla många har idag.
– Det känns verkligen.
Nu väntar en ny utmaning och nya mål i Halmstads BK, som inte lyckades ta klivet upp i år.
– Det var trist, men jag är ganska tydlig och klar med vad jag vill med nästa år. Jag ska sätta mig med tränaren Igor Krulj i början av december och prata framtid. HBK ska vara i allsvenkskan.
IFK Norrköping satte viss press på AIK med Simon Skrabbs 1–0 i slutet av matchen, men AIK svarade nästan direkt och höll undan för sitt SM-guld.
Hade du koll på läget?
– Jag hade koll, men jag tror inte någon av spelarna som klev ut i andra halvlek visste om det, säger ”Daja”.
Hade du med dig telefonen med på bänken?
– Ha, ha, ha... Jag frågade publiken, när vi värmde upp i det ena hörnet. Vi var ju överallt där ute, säger han och nickar ut mot arenan.
Vad känner du nu?
– Det känns tråkigt att lämna allsvenskan och IFK Norrköping, men det var ju tanken redan när jag förlängde med två år. Jag har kommit till en punkt i livet, när det känns rätt att flytta hem och avsluta karriären där den en gång tog fart.
...och nu skiljs ni två, du och ”Ante”, och lämnar ett tomrum i ert hörn på Östgötaporten?
– I vår lilla fotbollsbubbla är man van vid att spelare kommer och går, men jag kommer sakna honom. Han är en fantastisk person, men jag får väl bjuda hem honom till Åland så småningom eller så får vi ses på Curva Nordahl en gång.
Det lär finnas en ständig inbjudan till de två.