Det snackas fotboll i Göteborg.
Det gör det alltid.
Ännu mer nu, när klassiska Blåvitt gör en nysatsning och haft en händelserik vår. Först anslöt Marek Hamsik innan hemvändarna Marcus Berg och Oscar Wendt, som stämplar in efter EM i sommar, presenterades.
William Strömberg klev in på klassiska Kamratgården i slutet av januari för ett jobb som assisterande tränare med inriktning på videoanalys. Ett på sitt sätt stort steg efter två år tillsammans med Olof Unogård i Linköpings FC.
– Jag har haft förmånen att få jobba med världsspelare som är damer och nu får jag samma förmån på herrsidan. Bara att vara lycklig och tacksam över den möjligheten, säger han.
Stor skillnad på att träna damer och herrar?
– Resurserna är så klart en stor skillnad. Den största, skulle jag säga. Vi har saker i IFK Göteborg som Linköpings FC inte är i närheten av. Sedan är det mer att spelare är olika. Många i Göteborg har spelat fotboll i hela sitt liv och några av dem har varit i länder som Turkiet, Grekland och Ryssland. I LFC har många jobbat med annat på vägen.
– Det ger olika referenser från olika delar av livet, av fotbollen och av världen.
Han är sig lik.
Lätt att ha göra med, lätt att prata med.
Om vi påstår att huvudet är fullt av fotboll har vi inte tagit till i överkant.
– IFK Göteborg är en storklubb som vill tillbaka till toppen och det märks. Det finns en anrik historia, men rätt svaga resultat under de senaste åren. Det handlar om att slåss om medaljer och att göra det över tid, säger han.
Ni kanske minns vad som hände i höstas när beskedet kom att LFC:s båda tränare inte fick vara kvar. William Strömberg hymlar inte om att han gärna hade varit det.
– Det var min förhoppning. Jag ville köra ett tredje år för jag tror att det hade blivit riktigt bra. Man har sneglat lite mot hur det ser ut nu och inte utan att man blir lite avundsjuk. Vi hade elva–tolv spelare i träning i många månader innan det kastades in många nya från alla världens hörn.
– Det är inte kul att köra ett genrep inför svenska cupen där vi avslutar matchen med fyra inlånade spelare från division 1, men kärnan av spelare var fantastisk. Det känns lite som att man skulle vilja ha gjort det på riktigt.
Efter att diskuterat med diverse andra klubbar, varav ytterligare en i allsvenskan, presenterade han ett imponerande arbetsprov och fick jobbet i Göteborg.
– IFK låg på och ville att jag skulle köra. Då var det inte så mycket att tveka om. Det har alltid varit en dröm att också träna lag på högsta nivå på herrsidan.
Roland Nilsson har huvudansvaret, med Strömberg och spanske Ferran Sibbila vid sin sida.
– Det är ”Rolle” som är bossen, men jag och Ferran håller mycket i övningarna på planen. Vi käkar frukost här kvart över åtta varje dag, så det känns som jag tillbringar större delen av mitt liv på Kamratgården just nu. Haha.
Han har basen och lägenheten kvar i Stockholm (”viktigt med den tryggheten, man vet aldrig vad som kan hända i det här yrket”), men bor nu i Kålltorp. Nära centrum, men inte mitt i. Med spårvagnen tar det bara tio minuter innan han kan vandra på Avenyn. Det är också ett steg uppåt jämfört med Ågatan i Linköping.
– Linköping har en speciell plats i mitt hjärta. Jag fick en väldigt stor känsla för klubben och människorna. Bara en sådan sak som att varje dag få prata med ”Loben” (Rolf Gustavsson, lagledaren). Det kan man sakna, säger William Strömberg.