Marcelo Gallo log åt sin tanke: "Det har varit så galet. Jag ska nog skriva en bok om mina månader här", sa den förre Linköping City-tränaren när vi möttes för en intervju i början på veckan.
Ska DU skriva en bok, tänkte jag. DU, som har varit här i fyra månader. Själv sitter jag med material till en riktig tegelsten – ett 2 000-sidorsmonster med den ena häpnadsväckande historien efter den andra.
Just för tillfället tycker jag vi kan bortse från alla märkliga beslut som tagits i historien – den havererade ekonomin, de infekterade striderna och den nuvarande styrelsens pinsamma brist på självkritik i avskedsbrevet.
Klubbens värsta synd är avsaknaden av medmänsklighet. Det är både fascinerande och sorgligt att den bedrövliga människosynen gått som en röd tråd genom många år – och att den eskalerat ytterligare på senare tid.
Det kan tyckas självklart att man behandlar fotbollspelare som människor och inte som boskap. Ansvariga runt Linköping City borde skämmas för hur man lämnat många icke önskvärda spelare och ledare helt åt sitt öde. Struntat i kontrakt, sparkat ut unga killar på gatan. Ofta spelare från utlandet med liten eller ingen koll på hur Sverige fungerar.
Spelarna följde en proffsdröm som tog dom till Sverige och Linköping. Till mardrömmen.
Jag har belgiske målvakten Bavo Coenen som ett exempel. Hans historia mynnade ut i några artiklar förra sommaren och City tvingades senare betala för kontraktsbrott. Japanen Aizu Yuki som var i Linköping 2021 fick också rätt hos Fifa och är det senaste fallet som City fällts för.
Coenen och Yuki är undantag. De allra flesta som behandlats som skit har inte haft vare sig ork eller pengar att driva sitt ärende vidare. Jag mår dåligt när jag tänker på det. Alla löften som svikits och karriärer som krossats.
För bara några veckor sedan sov några spelare i omklädningsrummet på Linköping arena efter att de blivit utsparkade från sin lägenhet. Marcelo Gallo sov på ett motell i 40 dagar. Ledare runt laget bjöd hungriga spelare på mat under förra säsongen.
Hallå? Händer det här verkligen i Sverige? I Linköping?
City har fascinerat genom åren. Klubben har varit spännande och oförutsägbar att bevaka. Jag ska erkänna att vi ibland skakat på huvudet och skrattat åt allt som hänt.
På senare år har skrattet fastnat i halsen. Därför känns det bra att Linköping City inte finns mer.