Snudd på halva startelvan ofrivilligt utbytt. Försvarsspelare som knappt lärt sig namnen på varandra framför en ny målvakt.
Sena återbud och oroväckande skador på vägen.
En A-lagsdebuterande tonåring in mellan stolparna.
Ett studsigt konstgräs där IFK Göteborg räddade sig ifrån ett praktfiasko med att hämta upp 1–3 till 4–3 så sent för en vecka sedan.
IFK Norrköping klev ut till sitt mest besvärliga test hittills under Rikard Norling och var närmare ett nytt Tvååker-debacle än andra raka cupvinsten.
I alla fall första 45.
0–0 på resultattavlan var smickrande för Peking som körde fast, aldrig fick någon rytm i vare sig passningsspel eller löpningar.
En matchutveckling helt i Sandvikens smak och hemmalaget, som kommer att möta Sylvia kommande säsong, kunde mycket väl ha varit i ledning.
Dubbelt upp till och med.
En reflexräddning av Oscar Jansson efter en lurig touch på Viktor Agardius och ett vinande skott utanför IFK-målet var centimeter från att gå i nät.
Kamraternas farligaste chans bjöd Sandviken på, men Tobias Johansson städade undan hemåtpassningen i sista stund.
0–0 även i Göteborg mellan Blåvitt och Sundsvall halvvägs.
Även om det inte var en välspelad match på något sätt så låg det en nervfylld väntan hur IFK Norrköping skulle reagera och agera.
Innan vi fick svaret försvann Finnur Tómas Pálmason och Theo Rask med fem allsvenska säsonger och 142 matcher bakom sig ersatte.
(Snarare ett (1) inhopp i landets högsta serie, men Rasks insats summerar IFK-söndagen som helhet).
Backen klev in, levererade och assisterade till Maic Semas 3–0-mål som dödade matchen.
Innan det hade Samuel Adegbenro skalat bort den värsta stressen och pressen efter den taffliga första halvleken och med Viktor Agardius vältajmade skalle till 2–0 var det ett annat, mer avslappnat och övertygande IFK som fick jobbet gjort.
Imponerande.
Det här var en lurig söndag som blev svårare längs vägen, men när slutsignalen ljöd stod IFK Norrköping på full pott och avslutar med en avgörande match mot IFK Göteborg om vilket lag som tar kvartsfinalplatsen.
En straffspark på stopptid (Tobias Sana) räddade Blåvitt mot Sundsvall men Roland Nilssons lag har snarare krampat sig fram till fyra poäng än levererat två matcher som ger skrämselhicka.
Rikard Norling har en ganska dyster skade- och frånvarolista just nu.
Att IFK-tränaren styr sitt lag till vinst under så pass hårt prövade cupförhållanden är ingen försäkran att det kommer bli ett inkört spår, men jag inbillar mig att det är ett styrkebesked att vara illa ute och sökande i en halv match bara för att explodera, avgöra och skicka in fyra mål på en halvlek.
Oavsett om det står ett division 1-lag på andra sidan.
Tålamod var en nyckelfaktor.
Det spred sig aldrig någon märkbar IFK-panik och med herrar som Samuel Adegbenro och Sead Haksabanovic behövs det inte mycket för att straffa motståndarna. Vilket allsvenskt lag sitter på samma anfallslyx med att kunna addera Christoffer Nyman och Jonathan Levi i den konkurrensen?
***
Dino Salihovic, kanske största utropstecknet så här långt, kunde inte spela. När Salihovic och Manasse Kusu konkurrerar fullt ut finns det alternativ centralt, men med tanke på ovissheten som svävar över vad Alexander Fransson (kontraktet går ut i sommar) och Ìsak Bergmann Jóhannesson (kommer säljas) bör det fyllas på centralt innan fönstret slår igen.