För precis som LHC vände på allt i gårdagens hockeymatch mot Malmö, så var Piteå på väg att göra detsamma – mot Linköping.
Nu gick det inte lika illa för LFC som det gick för Malmö igår men nog kan man säga att det aldrig går att ta något för givet när det kommer till idrott, speciellt inte om den spelas i närheten av Stångebrofältet.
Det ska dock poängteras. LFC:s första halvlek var en av de starkaste jag sett på mycket, mycket länge. Yuka Momiki dirigerade offensiven i världsklass (frågan är om hon inte är allsvenskans bästa spelare i sina bästa stunder), Lisa Björk och Alva Selerud seglade i medvinden längs kanterna, och längst fram högg både Cathinka Tandberg och Cornelia Kapocs på inspelen.
Visar LFC upp det spelet under den resterande delen av hösten så blir man oerhört svårslaget. Jag ska inte ropa hej eller så, men årets allsvenska är en sådan där alla topplag faktiskt kan slå varandra. Fråga bara Vittsjös målvakt(!) Lainey Burdett som tryckte in 1–1 mot Häcken i den allra sista minuten.
Den missen i ett regnigt Göteborg betyder också att gulddrömmar kan väckas på allvar i ett blåsigt Östergötland. I och med fredagskvällens resultat har faktiskt LFC bara två poäng upp till förstaplatsen.
Men, LFC.
Ska ni ha chans på det där guldet får ni inte göra som i andra halvlek. För när Piteås Tuva Skoog och Katrina Guillou gjorde två mål inom loppet av en minut så var LFC långt ifrån ett mästarlag. Då märktes det verkligen hur viktig den här matchen, och att det började bli nervigt på Sveriges blåsigaste(?) arena.
Nu redde LFC ut det här och nog är det en ruggigt spännande allsvensk höst vi har framför oss. BK Häcken på 50 poäng, Hammarby på 49 (en match mindre spelad) och LFC på 48.
Jovars, sämre kan man ha det i ett otäckt höstrusk.