Vadstenas måldrottning förtjänar mer beröm

Får verkligen Stina Blackstenius den uppmärksamheten som hon förtjänar?

Fotboll2021-07-21 13:26
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag tycker inte det. Gissningsvis är det Vadstenatjejens något kantiga spelstil och ibland oroliga bolltouch som gör att hon inte får alla de plus som hon ska ha, men i mina ögon är hon på många sätt unik i svensk fotboll 2021. Hon har och har alltid haft gåvan – att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Lotta Schelin hade den också, men hon var mer elegant, flytande och flexibel i sitt spelsätt. Oftare involverad i spelet.

Blackstenius är mer rakt på. Hennes löpningar inne i straffområdet är ren och skär världsklass och konsten att ta sig till målchanser och vara på rätt plats vid rätt tillfälle är slående. Ibland blir det lite för omständligt när bollen ska in i nät, men 19 landslagsmål på 64 A-landskamper skojar du inte bort och med en Blackstenius i form finns det inga gränser för hur roligt det här OS-slutspelet kan bli. Ni minns väl Rio-OS 2016 där Blackstenius gjorde minisuccé med två mål – och nu har hon redan gjort lika många i Tokyo, i premiären.

Efter tiden i Frankrike har anfallaren fått nytt energi i allsvenskan och även om det var en del känslor inblandade när hon lämnade LFC för Häcken, verkar det med facit i hand vara ett klubbyte som gjort henne riktigt gott. Det har riktigt lyst harmoni om henne under våren och förtroendet från pudelkloke förbundskaptenen Peter Gerhardsson har hela tiden varit stort, stort.

Förresten. Vad var det egentligen för OS-premiär som Sverige gick ut och gjorde? Jisses, så fenomenalt bra. På så många olika sätt. Modet, kontringarna, balansen i spelet, energin och optimismen. Det var kross, från start till mål. Mot ett självsäkert motstånd som inte förlorat på en evighet.

Sju av de svenska spelarna i startelvan mot USA har förresten en bakgrund i Linköping och LFC – och det är förstås anmärkningsvärt i sig. Tyvärr är ingen av de sju kvar i klubben i dag ...

Synd, men killgissningsklokt, att OS avgörs utan publik. Spelen tappar förstås en viktig dimension i och med detta, det är bara att vara ärlig. Å andra sidan, svenska medaljer kan vi aldrig få nog av och fotbollslandslaget framstår tidigt som en oväntat pigg guldkandidat.