Vissa fotbollskarriärer är krokigare än andra. Michael Uwezus är en sådan. Så vi tar den från början.
Michael Uwezu flyttade från Nigeria till London, England när han var 11 år gammal. Han förpassades tidigt till ett lokalt fotbollslag, vilket skulle komma att förändra livet för Michael – som inte ens hunnit bli tonåring vid det laget.
För när Uwezi var 12 år fick han vara med och möta Arsenal FC:s 12-åringar.
– Jag spelade så bra i den första halvleken att Arsenal ville att jag skulle spela för dem i den andra. Så jag bytte tröja och lag i halvtid, och efter det var jag plötsligt en Arsenal-spelare, berättar Michael Uwezu och ler brett.
I den engelska storklubbens akademi blev han kvar i fyra år. Han blev lagkamrat med blivande Premier League-spelare så som Emmanuel Frimpong och Mark Noble, och i årskullen under fanns ingen mindre än Jack Wilshere.
– För vilken unge som helst är det en dröm att spela för Arsenal, så jag är glad att jag fick den möjligheten. Jag är en person som bara vill spela fotboll och jag lärde mig massor under de åren. Allting var så professionellt, redan i den åldern. De gjorde oss redo för framtiden och var involverade i våra liv utanför fotbollen också, hur man ska bete sig på rätt sätt, vilket hjälpte mycket.
Annorlunda med Linköping
Men tiden i Arsenal var inte evig för Michael Uwezu. Vid 16 års ålder fick han beskedet att han skulle söka sig vidare, och med Arsenals goda renommé i ryggen bjöds han in till provspel av en rad stora klubbar i England. Däribland Manchester City.
Uwezu kände sig dock inte mogen att lämna hemstaden London riktigt än. I stället accepterade han ett proffserbjudande från Fulham FC, med Roy Hodgson som tränare.
Där fick han svårt att ta en plats. Michael Uwezu började då harva runt i olika lag i lägre divisioner i England, medan åren gick, medan livet fortgick, fram till att han en dag våren 2016 fick ett samtal från Melke Alan, manager i svenska Linköping City i division 2.
– Jag hade aldrig hört talas om staden förut, säger Michael Uwezu, som varit lagets skyttekung med 13 mål i år.
Så varför valde du Linköping?
– Det var tack vare Melke. När jag kom hit gillade jag sättet han tränade laget på, hans filosofi, sakerna han gjorde. Hans fotbollsidéer var annorlunda. Grejen med alla lag jag valt genom åren är att jag egentligen valt tränarnas hjärnor. Det låter konstigt, men jag har valt deras hjärnor för att lära från dem.
Hur trivs du här då?
– Det är ”all right”. Men det är annorlunda. Jag är van vid London-livet, stressigt och mycket folk. Sen när jag kom hit och klockan var åtta på kvällen så var det ingen ute på gatorna. Man vänjer sig, men jag går inte ut mycket heller. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska gå. Mina dagar är att jag går till gymmet på morgonen, går hem och vilar, tränar fotboll senare på dagen och sen hem igen. Jag kom hit för fotbollen enbart, så jag bara borrar ner huvudet och kör.
– På ett sätt är det skönare också! Det är mer avslappnat här. I London går folk i 100 kilometer i timmen, men här går man mycket saktare, så jag har också börjat gå långsamt, haha.
Spelar för sin familj
Men hemlängtan gör sig ibland påmind. Hemma i London har Michael sin fästmö och sina två små söner.
– Det är tufft att vara ifrån dem, men jag är här för att ge dem ett bättre liv. Något som kan gynna dem på lång sikt.
Ett steg på den vägen väntar när Linköping City går in i kvalet till division 1. Det börjar redan på lördag klockan 14, mot Hudiksvall, hemma på Linköping Arena, med Michael Uwezu i spetsen.