LFC-backen gjorde som alla andra i det champagnedoftande omklädningsrummet i Borlänge.
Hon skrattade, dansade och sjöng med guldhatt på.
– Än så länge är det nästan svårt att ta in. Vi är så jäkla starka som grupp. Både på och utanför planen. Vi hjälper varandra hela tiden, sa Jonna Andersson.
För många av spelarna var det första SM-guldet. För ytterligare några var det det andra.
För Jonna Andersson?
Tredje.
2009, 2016 – och nu 2017.
En poäng var vad som behövdes för att avgöra mot Kvarnsveden och så blev det. Trots att två omgångar återstår av allsvenskan är det redan avgjort. Om LFC var favorittippat och höll för trycket i fjol var det inte så många som i våras trodde på guldrepris.
Inte när tunga stjärnor med Pernille Harder i spetsen lämnat för spel utomlands.
– Det är svårt att jämföra känslorna. Det är två helt olika år med helt olika förutsättningar. Nu har vi bytt ut nästan halva truppen och ändå står vi här och har vunnit. Det är en styrka i sig. Det är starkt att ha klarat av det och jag är verkligen stolt över laget, sa Jonna Andersson.
Ärligt: trodde du på det här när så många försvann?
– Det är klart att jag trodde att det skulle bli tufft, men utmaningar har ingen dött av. Vi hade många bra spelare och fick in fler både i vintras och i somras. Så jag tvivlade aldrig. Jag hade en tro på att vi skulle klara det.
Andersson värvades som jättetalang från Mjölby som 15-åring, fick knappt spela under guldsäsongen 2009, men ändå vara med och fira SM-guldet på scenen på Stora torget. Skillnad under de två senaste triumfsäsongerna när hon slagit sig in i landslaget och vuxit ut till en av nyckelspelarna. Brytningssäker och snabb, gärna delaktig i offensiva attacker som vänsterback.
Kontraktet ut efter säsongen och det är inte klart vad som händer efter det. Att det bland annat tidigare varit högaktuellt med engelska Chelsea är ingen hemlighet. Men på söndagen fanns bara tankarna på att leva i nuet och att njuta.
– Vi hade några lägen där vi kunde ha gjort det bättre. Jag tycker ändå att vi hade koll på det och nu spelar det ingen som helst roll att det inte blev några mål. De sista minuterna var lite nervösa, sa Jonna Andersson.
Kim Björkegren,tränaren, åkte tillsammans med kollegorna Ronnie Bergdahl och Fredrik Wiklund på sedvanligt vis på den obligatoriska guldduschen, men det gjorde de förstås så gärna. Björkegrens första säsong som LFC-tränare kunde inte ha slutat bättre.
– Det känns som vi gjort något jäkligt bra. Från första början var vi underdogs. Med tiden…vi har ryckt mer och mer och varit i ledning ganska länge nu. Det har gjort att det har ändrats till en press. Nu är det mer av lättnadskänsla än av bubblande glädje. Men det är allt samlat på en och samma gång.
– Det här betyder så fruktansvärt mycket för mig. Det här är mitt liv. Jag ville verkligen inte missa den här chansen. Inte för någonting, sa Kim Björkegren.
Guldtränare.