Från Rom till Linköping. Från Colosseum och Fontana di Trevi till Domkyrkan och Folke filbyter.
Det finns en och annan som skulle se det som ett nedköp, men för Alva Selerud här och nu känns det tvärtom.
– Klart att det är tufft att inte spela, men jag har lärt mig jättemycket som jag kan ta med mig. Rom är verkligen fantastiskt med alla sevärdheter, så det livet är annorlunda och Linköping är en annan stad. Men det är skönt att komma hem, säger hon.
Hon är sig lik.
Mycket energi.
Ler och skrattar mycket.
Efter allsvenska succésäsongen, med två mål och sju assists, skrev Norrköpingstjejen treårskontakt med italienska storklubben AS Roma – men trots ligaseger och andra framgångar blev det en svår vinter och vår med totalt bara 197 minuters speltid på 20 matcher.
Nu bekräftas att hon lånas ut till Linköping FC till nästa sommar – och är klar för spel redan i lördagens allsvenska omstart mot BP.
– Formen? Tja, jag har inte spelat på ganska länge och var lite orolig om jag ska vara ärlig, men det känns bättre än jag trodde. Jag är absolut redo. Det blir en spännande höst, säger Alva Selerud efter avklarad träning på Linköping arena.
Hur har du hållit igång under sommaren?
– Det har blivit rätt mycket träning på egen hand med mycket styrka. Sen har jag ju turen att min kille (Erik Grandelius, som återvänt till Åtvidaberg) också spelar fotboll, så vi har kunnat träna en del ihop. Jätteskönt att kunna bo tillsammans igen. Nu håller vi på och letar lägenhet i Linköping.
Har du haft hemlängtan?
– Det är klart att du saknar människor som du älskar, men samtidigt har jag varit där för att göra något annat som jag älskar. Det vill säga spela fotboll.
Och så har du knappt fått göra det?
– Träna har jag fått göra, men inte spela så mycket matcher. Det är en tuff sits. Men jag känner verkligen inte att jag blivit avskräckt. Att spela utomlands är en dröm och något som jag vill göra igen. Men här och nu är det full fokus på Linköping.
Två gånger i veckan har hon pluggat italienska och lärt sig betydligt mer än ”grazie” och ”arrivederci”.
– Ja, annars hade nog min lärare varit väldigt besviken. Haha. Men det är inte tillräckligt bra för att prata flytande än. Här finns inte den språkbarriären, så det blir lättare att komma in i allt och du kan uttrycka dig på annat sätt. Jag har ändå varit här i sex år tidigare, så det känns som att komma hem, säger Alva Selerud.