– Man spelar ju vanligtvis fotboll där man bor, men jag hörde mig för hos Sanne för jag såg att de hade vinterträning.
Orden är föräldern Johan Grönqvists. Hans son var då åtta år och ville spela fotboll även på vintern. Där började det för honom, bosatt i Hjulsbro. Och ja, vinterträningen i Östria Lambohov är en viktig grej:
– Vi hade vinterträningar och det kom 45 barn – inomhus! berättar Sanne Jacob, tränare för Östrias P10-lag.
Ledorden i allt är kärlek, vänskap, trivsel och disciplin, förklarar han.
–Trivs du så jobbar du bra. Så är det med barn också. Trivs dom så kommer dom på träningarna. Vi körde två gånger i veckan först men de tyckte att det var så kul så vi ökade.Vi gjorde fyra grupper, med en ledare i varje grupp, som roterade, så att alla fick göra allting. Från att göra två övningar, uppvärmning och match, kunde vi göra mer. Vi körde passningar, teknik, skott, tack vare att vi organiserade oss. Alla som behövde fick hjälp. Kom det nya spelare så slussade vi in dom. På så sätt fick vi en hög närvaro på träningarna, menar Jacob.
Varje årskull har olika många spelare, men den kull som Sanne Jacob, Bobil Brahim och Hofik Yousef tränar är den största klubben har haft på många år.
– Vi sa att vi skulle återskapa det vi själva hade när vi var små: spontanidrotten. Vi ska lära barnen att älska idrotten. Älskar de den här så tar de den med sig på fritiden. Då hänger de på fotbollsplanen. Våra grabbar kan spela en match på lördagar och efteråt går de och spelar på fotbollsplanerna runtom Lambohov. Är det inte träning med laget så ger de sig ut och spelar fotboll själva, berättar Brahim.
Fotbollen, och idrotten generellt, ger ringar på vattnet som många bär med sig under resten av livet. Lärdomar, kunskaper – och vänskaper.
– Vi själva växte upp med många andra barn på fotbollsplanerna på fritiden. Det gav det sociala, och vänner för livet. Många, i alla åldrar, har börjat samlas på fotbollsplanerna igen och de är överraskade över den goda stämningen som är där. Vi är väldigt stolta över den förvandling som skett härute, spontanidrotten växer igen, säger Sanne Jacob.
Fotbollen förbrödrar. Spontanidrotten växer. Kärlek och glädje till det man gör ger i slutändan resultat, även om just resultat inte räknas i den här åldern. Men tränartrion vittnar om hur deras spelare vuxit både som just spelare men också som personer. De berättar att inte alla var med på det de vill göra, att vissa föräldrar tog sina barn från laget. Men samtidigt växte antalet spelare. På träningen Sporten besöker hörs ständigt glada tillrop, inte bara från tränarna, och alla hjälper och uppmuntrar varandra. En del härleds till vinterträningen:
– Varje vecka hade vi ett pass där två killar håller i träningen och vi bara tittade på. De fick en vecka på sig att styra upp en uppvärmning, en taktik och ett spel. De växte, grabbarna. Vi får mycket respons från skolan. De första samtalen när jag gick dit fick jag höra hur bra killarna är på att samarbeta. De räknar in alla, de lämnar ingen utanför. De tar väl hand varandra och de nya spelarna som kommer till laget, berättar Sanne Jacob och får medhåll från både Bobil Brahim och Hofik Youseff. Jacob avslutar:
– Vi gör det här för våra barn. När man ser resultatet, barnens glädje alltså, det gör allt värt det. Att de älskar sporten. När du väl älskar den tar du den med dig.