1) Toppen mot botten?
Inför matchen kändes det lite som att ett topplag skulle möta ett bottenlag. Inte är väl det konstigt då LFC kämpar om den sista Champions League-platsen (ser ut att vara väldigt långt borta nu) medan Piteå kämpar för sin damallsvenska överlevnad. Ändå var det jämnt om man tittar över matchen i sin helhet. Ja, LFC förde spelet. Men samtidigt försvarade sig Piteå riktigt bra. Därmed måste jag lyfta fram det positiva i att den här ligan är jämnare än på länge och också intressantare på grund av det.
2) LFC:s anfallsspelet
Visst, Piteå låg ofta rätt och försvarade sig riktigt bra. Men det känns som de kvalitéerna som finns i LFC:s offensiv borde kommit till mycket klarare målchanser över 90 minuter. Oskärpa, stress vid avgörande lägen och felbeslut... Det är inget bra recept om man vill kunna ta tre poäng – oavsett motstånd.
3) Olga Ahtinen
Samtidigt som skärpan inte fanns i boxen måste ändå Olga Ahtinen på mittlåset lyftas fram. Huvudet rör sig konstant för att ha koll på motståndet och hon skapar ytor och ser till att sina lagkamrater får bollen levererade till sig på ett högklassigt sätt. Guldstjärnan går till henne.