50-åringen kisar mot solen på Linköping arena.
Efter några tuffa år för LFC blåser positiva vindar – och med välmeriterade tränaren som ansvarig väntar allsvensk seriefinal mot Rosengård på söndag.
– Jag vet inte om förvånad är rätt ord, men jag är glad och positivt överraskad att vi hittat rätt så snabbt. Förra året kan man säga att vi sökte efter en identitet och ett sätt att vinna matcher på. Nu har vi hittat det med ett högt försvarsspel och markeringsinslag, säger Andrée Jeglertz.
Längst ned på högerarmen har han någon slags marinblå armlänk med Malmö FF:s klubbmärke och orden ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något annat”. Något högre upp sitter en tatuering med latinska frasen ”Ego operator meus optimus”.
Fritt översatt: jag gör mitt bästa.
För Sporten erkänner succétränaren att det trots sportsliga framgångar var en tuff vår.
– Ja, då var det några perioder där jag kände att jag var trött. Det blev mycket förändringar och ett tungt lass för de få anställda som var kvar i tjänst. Jag släckte bränder överallt, men fick lära mig att prioritera det viktigaste för att orka.
– Jag kan inte lägga energi på om vi har speaker på matchen eller inte. Även om jag är kontrollfreak och vill göra allt så jäkla bra är det inte mitt jobb. Jag har svårt att vara nöjd. Ska jag nöja mig med att titta på Rosengård fem gånger? Sex gånger? När är det lagom?
Det är länge sen nu, men det måste ha varit ett tufft år i Djurgården också.
– Absolut. Problemet där var att jag inte hade folk omkring mig som jag kunde lita på. Jag kände mig tvungen att hela tiden titta över axeln för att se om någon pratade skit om mig. Den är inte rolig, säger Andrée Jeglertz.
Han är född och uppväxt i Malmö, men har sedan många år basen uppe i Umeå. Hustru Ulrika och sonen Adam bor kvar, medan dottern Cornelia numera återfinns i Göteborg. Så kan livet vara för en fotbollstränare i karriären.
– Nu kan jag komma hem, äta middag klockan sex och en halvtimme senare är datorn uppe igen. Här tycker jag verkligen att det är skitkul att gå till jobbet varje dag. Det unnar man alla. Oavsett om du är tränare eller journalist.
Samtidigt är det ingen hemlighet att LFC med en minimalistisk organisation slåss för att överleva ekonomiskt. Någon ny klubbdirektör har inte tillsatts och på grund av sjukskrivningar har det stundtals varit tomt på kansliet under våren.
Den stora frågan: var är Linköping FC 2025?
Andrée Jeglertz säger:
– När jag kom hit var det ”vi ska ta SM-guld om tre år” och det lever vi efter nu. Det är det viktigaste för klubben, att det finns en tydlig bild och ett tydligt mål. Var ska vi vara om tre år? Om fem? Det arbetet pågår och jag vet att styrelsen har många bra grejer på gång.
Men är det rimligt att sikta ut i Europa när det knappt finns någon på kansliet?
– Ett år kan du vinna även om organisationen inte är bra. Men för att vara bra över fem år kan det inte vara så. Klubben jobbar för att organisationen ska växa och matcha det sportsliga.
Säg så här: var tycker du att LFC ska vara om tre år?
– LFC ska konkurrera om SM-guld varje år. Det finns alla förutsättningar i den här stan. Inget herrlag att konkurrera med, en bra arena, en kommun som vill framåt, ett stort intresse… Vad är det som säger att vi inte kan ha några tusen åskådare på våra matcher? Jag förstår inte det.
Stora herrklubbar som Malmö FF, IFK Göteborg och IFK Norrköping har börjat att satsa på damerna och är på väg uppåt. Kan det vara ett hot?
– Det tycker jag inte. Då får det väl vara så och vi får hitta andra källor som drar in pengar. Mycket möjligt att de klubbarna snart spelar i allsvenskan, men Linköping kommer också att vara där. Det blir jobbigare för Rosengård som har MFF i ryggen i samma stad.
Andrée Jeglertz säger själv att han är rätt enkel som person. Tränar gärna själv. Har gjort en Iron man. Livsnjutare med förkärlek för rött vin. Gått diverse kurser i ämnet. Tittar gärna på serier. Periodare när det gäller film och böcker.
– Min fru brukar säga att jag är rätt enkelspårig där. Oftast blir det någon polisdeckare. Kravet är att det ska vara något mord och gärna lite relationer, säger han.
Musik då?
– Jag är verkligen allätare där. Mest pop, men allt från housemusik och hårdrock till ”Ring så spelar vi” på lördagsmorgnarna.
Har du ringt in också?
– Nej, för fasen. Haha.
Sen är det Melodikrysset.
– Så långt har jag inte kommit än, men det kanske kommer.