Det är en vårdag lätt att tycka om, vilket möjligen känns något märkligt när det dagen efter och när detta skrivs har kommit snö och det känns som om vi plötsligt har backat bandet till december eller något sådant.
Linköpings FC ska just ut på en av de sista träningarna inför söndagens allsvenska seriepremiär mot LB 07 när vi tar ett snack med Emma Lennartsson på Linköping arena.
26-åringen (nåja, hon fyller inte förrän om en dryg vecka, men ändå) från Norrköping är som vanligt.
Tänker först och pratar sen. Hur trevlig som helst.
Men säger inget som ens är i närheten av att välta några kiosker.
Större roll
En ovanligt vanlig tjej som efter förra höstens häftiga guldfirande kan få en större roll i mästarlagets framtvingade nybygge. Det har knappast undgått någon att nyckelspelare som Harder, Rolfö, Blackstenius, Gajhede och några till inte längre är kvar.
Men Emma Lennartsson är det.
– Svårt att ladda om efter guldet? Tycker jag inte. Klart att man kan tänka på det, men ändå inte så mycket. Det hade kanske varit annorlunda om vi haft exakt samma lag och samma tränare. Nu är allt så nytt och det har tagit över ännu mer. Jag tror att det kan vara nyttigt med förändringar ibland, säger hon.
– Rosengård får vara favorit. Men vi vill så klart också ligga i toppen. Ingen tvekan om det.
Din egen roll?
– Det har jag inte reflekterat så mycket över den. Men visst, jag har fått mer speltid under försäsongen än vad jag fått under de senaste åren och det gör att du känner dig mer delaktig. Det känns kul.
Doldis
Hon är en idrottens grovarbetare som sällan får plats i målprotokoll och liknande. Under fyra allsvenska säsonger har det blivit 70 matcher, varav 40 från start, på olika positioner, men oftast som lojal, pålitlig och hårdjobbande mittfältare. En spelare som, som en välkänd hockeyexpert (vi kan kalla honom för Wikegård) hade uttryckt det, kommer till jobbet varje dag.
Det ger sällan någon uppmärksamhet.
– Det är så klart att man alltid vill göra mål och sticka ut på olika sätt. Men jag vet att jag inte är någon målspruta utan mera är den som jobbar där i bakgrunden. Jag trivs rätt bra med det också.
Hon skrattar.
Jobbigt
Men Emma Lennartsson hymlar inte om att det där med att testa avbytarbänkar på damallsvenska arenor runt om i Sverige inte är någon höjdare.
– Det är jobbigt och gör att du inte riktigt känner dig som en i laget. Men vi som suttit där på bänken har peppat varandra. Du vill alltid spela mer. Så är det ju. Men vi har, och har haft, bra träningar och jag tycker ändå att jag har utvecklats. Förhoppningsvis kan jag ta med mig det in i matcherna nu.
Ärligt: har du någon gång tänkt tanken att sluta?
– Nej, jag tycker att det är så pass roligt och trivs jättebra i laget. Jag kämpar på.
Hon arbetar halvtid med kundsupport på Maintmaster, som säljer underhållssystem, i Linköping och kombinerar det med fotbollen. Det ger också något annat att tänka på.
– För mig är det bra. Jag tycker det är skönt att koppla bort fotbollen. Framförallt när du inte får spela så mycket är det bra att kunna fokusera på annat. Det blir att du tänker ganska mycket på det ändå. Man blir ofta påmind med frågor hit och dit. Det finns många därinne som är mer fotbollsnördar än vad jag är, säger hon och pekar bort mot omklädningsrummet.
Städtant
Däremot är det ingen tvekan vem som har bäst koll på städningen. Lennartsson styr med schemat och ser att det sköts som det ska.
– Alla nya får direkt veta att jag är städtanten. Haha.
Hur går det, då?
– Jodå, man kan väl säga att det varierar från vecka till vecka. Så är det ju alltid. Men det funkar bra.
Hur mycket betyder fotbollen?
– Väldigt mycket. Det har den alltid gjort. Det är den man väljer före allt annat. Det är rätt ofta ett pussel att få ihop det med matcher och träningar.
Är du en dålig förlorare, förresten?
– Ja, inte så att jag kastar saker omkring mig, men jag blir sur och arg. Då kan det vara bra att gå ut en sväng med hunden. Det kan rekommenderas.
