25-åringen spricker upp i ett leende samtidigt som solen bryter genom molnen på Linköping arena.
Tisdagsträningen är avklarad och Yuka Momiki har just jublat efter segern i det avslutande tvåmålsspelet. Ni kanske minns vad som hände henne i fjol? Värvad till LFC, men så tog det inte ens en kvart i debuten mot Växjö innan olyckan var framme och japanska landslagsanfallaren skadade foten.
Hon återvände på kryckor till OL Reign i amerikanska ligan – men ett år senare trampar hon alltså svensk mark igen.
– Det var ett enkelt beslut när Linköping hörde av sig. Jag känner att min stil kan passa här och vill ge tillbaka till klubben för att den tror på mig, säger nyförvärvet.
Det är inte fel att påstå att hon har fötterna i både amerikansk och japansk fotboll. Född i New York, men flyttade som treåring hem till Japan och fick bland annat sin fotbollsfostran i storklubben Beleza nära Tokyo.
– I Japan finns fortfarande många människor som tror att fotboll bara spelas av män. Det är tufft, men jag vill vara en förebild. Där finns så mycket att göra för framtiden. Jag är glad att få chansen att uppleva hur det är att spela i andra länder och i andra ligor, säger Yuka Momiki.
Hon är inte stor – 153 centimeter utan fotbollsskor på fötterna – men syns i spelet och LFC hoppas att hon ska vässa den offensiva spetsen i höst. Spelskicklig, passningssäker och bra med bollen. Nyligen avverkade OS på hemmaplan var ett stort mål, men Japans nummer 15 gavs inte så mycket speltid och laget åkte ut i kvartsfinalen mot Sverige.
– Vi hade velat ge det japanska folket något mer, men Sverige var bättre. Sen hoppades jag att ni skulle vinna turneringen, men tyvärr blev det inte så.
Ditt eget OS?
– En häftig upplevelse, men annorlunda med corona med allt. Jag var inte glad över att inte få spela mer, men siktar mot VM om två år.
LFC dras fortfarande med skadebekymmer, med Olga Ahtinen fortsatt i egen träning efter hjärnskakning och ett antal andra spelare som på grund av småskavanker inte tränar för fullt.
Yuka Momiki är däremot garanterat spelklar till träningsmötet med Rosengård på lördag.
– Det blir bättre och bättre med jetlagen. Jag var glad och exalterad att vara här förra gången och känner samma sak nu. Spelet i Sverige passar nog mig bättre än spelet i USA.
Säger hon, reser sig och går vidare mot omklädningsrummet innan hon vänder sig om.
– Tack. Hejdå.