– Jag trodde att det skulle gå fortare och de sista månaderna var tuffa. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Det var så länge sen att det fanns en oro. Kommer kroppen att hålla? Kommer jag ihåg hur man gör?
Så uttryckte sig Jessica Wik häromdagen.
När Åbytjejen lämnade engelska Arsenal trodde de allra flesta att hon skulle återvända till Linköping FC, men i stället hamnade hon i värsta rivalen Rosengård. Alldeles innan guldmatchen mot Piteå i höstas gick plötsligt vattnet för 30-åringen. Ett dygn senare kom sonen Lucas – på sin namnsdag.
– Om du hör någon som skriker så vet du vad det är. Jag försöker att ge honom mat samtidigt som vi pratar. Oftast är han glad och snäll, säger Jessica Wik.
Efter graviditeten hoppades hon på spel till seriestart i våras, men det dröjde betydligt längre än så innan nummer 15 var tillbaka i Rosengårds backlinje. Efter 16 månaders frånvaro har hon nu, inför häftiga seriefinalen mot LFC på söndag, dubbla matcher i benen.
Senast: 2–0 i toppmötet med Häcken.
– Fantastiskt kul. Jag är glad och stolt över att jag höll ut och klarade av motgångarna längs vägen. När du är borta märker du verkligen vad du saknar. Adrenalinet. Tugget. Taktiksnacket. Att göra saker tillsammans. Då är det lätt att förstå varför du håller på med det här, säger Jessica Wik.
Du tänkte aldrig tanken att lägga av?
– Nej, jag var hela tiden inställd på att jag ville tillbaka. Sedan vet man aldrig hur kroppen reagerar efter en graviditet. Det går inte att ta något för givet. Klart att det fanns någon slags osäkerhet. Håller kroppen? Kan jag spela igen?
Mångfaldigt landslagsmeriterade försvararen hymlar inte om att det har varit en tuff resa.
– I våras var jag besviken och irriterad över att kroppen inte ville som jag ville. Allra tuffast när jag kände att det var så nära…men ändå inte. Allra helst vill du höra ”gör så här, så blir det bra”, men nu handlade det mest om tålamod och att ge kroppen tid att läka. Jag var nog lite naiv där.
– Men en dag släppte det plötsligt och smärtorna försvann. Det var inte så att vi gjorde något speciellt, säger hon.
Jessica Wik, som hette Samuelsson innan hon gifte sig, stortrivs i Malmö (”tio minuter till havet, tio minuter in till stan”) och har hösten kvar på kontraktet.
– Allt som hänt har givit mig en nytändning. Jag känner att jag har mer att ge. Så om någon klubb vill ha mig är jag sugen på att fortsätta, säger hon.