Nygamle ÅFF-tränaren skakade på huvudet efter märkliga mötet med Värnamo.
Det blev 1–3, det blev förlust igen – men det fanns ändå mycket som faktiskt var bra i regnet på Kopparvallen.
– Både på träningen i söndags och inför matchen nu påminde jag spelarna om vad vi faktiskt kom överens om i våras. Att vi ska vara jobbiga att möta, att vi ska springa mycket och att Kopparvallen ska vara vår borg. Sådana saker.
– På slutet har vi inte varit närheten av att leva upp till de kraven, men nu gjorde vi det. Vi hade energi, moral och ett anfallsspel värt namnet. Det var sanslöst hur mycket vi skapade, sa Andreas Thomsson.
Så var det.
Problemet?
Alldeles för ineffektivt framåt, för många avgörande misstag bakåt och fortsatt utan seger sedan 1–0 mot Gefle i slutet av juni.
Det är över två månader sedan nu.
– Så här mycket chanser tror jag inte att vi haft om vi räknar ihop övriga matcher i sommar. Med lite större skicklighet hade vi gjort betydligt fler mål. Du såg själv hur det såg ut. Jag hopppas att alla ändå gillade attityden och idéerna, sa Thomsson.
Turbulensen på sistone har knappast undgått någon. Utsatt läge i tabellen och flera förändringar i lagledningen – med Roar Hansen ut och Andreas Thomsson upp ett snäpp som det mest uppmärksammade.
Första matchen som huvudansvarig ÅFF-tränare på många år inleddes olyckligt – med baklängesmål efter 17 sekunder.
Jo, du läste rätt.
17 sekunder!
En missad passning utanför eget straffområde gav Melvin Fritzell fritt läge att placera in 0–1 bakom Gustav Jansson. ÅFF kom tillbaka, hade mer spring i benen och idéer i offensiven än på länge och skapade ett flertal chanser till kvittering.
I matchminut 13 kom målet.
För Värnamo.
– Hemskt. Första kvarten var jättebra. Men tyvärr också två bolltapp och två skott från ingenstans. Resultatet ser inte bra ut, det gör det inte, sa Andreas Thomsson.
Tidigt efter paus kom Isac Lidberg fri, men inte fick bollen förbi storspelande bortamålvakten Tobias Andersson. Några minuter senare kom i stället 0–3 genom Petar Petrovic.
Chanskavalkaden fortsatte. Fredrik Holster – alldeles utmärkt i en släpande forwardsroll – sköt i stolpen, Isac Lidberg nickade i samma stolpe och det var som förgjort tills samme Lidberg, framspelad av samme Holster, till slut spräckte nollan.
Men det var för lite och för sent.
– Det var en sådan kväll. Det är ett sådant år, sa Andreas Thomsson.
Christian Järdler, Värnamotränaren, sammanfattade det bäst på presskonferensen efteråt:
– Svåranalyserad match. Det var som ett fältslag därute och målchans i nästan varje anfall. Det kunde lika ha gärna ha slutat 7–7, eller nåt sånt.