1. Rikards rockader
Det var inte så att IFK-tränaren försiktigt smög in ett par justeringar i sin startelva. Nej, här skulle det väckas, vädras och – vinnas. Marco Lund petad, in med Henrik Castegren (lysande). Upp ett hack i banan med Viktor Agardius och ned med Ari Skúlson (också lysande) som ytterback. Väl vågat gamblat, inte minst med tanke på att nyblivne landslagspensionären Marcus Berg och Kolbeinn Sigthorsson stod redo att släppas loss efter magplasket mot Varberg? Inte alls. Skúlason har tagit landsmannen Ìsak Bergmann Jóhannessons fjolårsroll som städgubbe (men med en högre lägstanivå än nästan hälften så gamla "IBJ") och att Viktor Agardius bredsidade in sitt första allsvenska mål för IFK stärker bara betyget till IFK-tränarens drag att så drastiskt kasta om i laguppställningen.
2. Reprisen från Bajen
Med 25 minuter kvar, när reduceringen från Marcus Berg hade passerat Oscar Jansson, när Tobias Sanas frispark hade dunkats i stolpen och Norrköpingskamraternas anfall endast bestod av att skicka långt så kom Hammarby-känslan. Det här blir ett test mot elva blåvita på planen och 10 000 på läktarna. Spelmässigt hade Blåvitt vittring och det kändes, inte minst när Jansson och försvaret trippelräddade undan bollen på mållinjen, som en ny ledning skulle tappas. Det är naturligt att gästande lag inte blottar eller riskerar mer än vad som är absolut nödvändigt i ledning, isynnerhet inte på bortaplan – men skillnaden i spelet från den bästa och mest energiska nivån i första till hur det såg långa stunder i andra halvlek är lite för stor. Fortfarande.
3. Problemet att behålla Adegbenro
Ja, det är plötsligt ett magsår för IFK-ledningen. Nu är inte bara det en målgörare som sliter på topp. Det är en bollvinnare, en dribbler som är ett mindre helvete för motståndarna att försöka hålla reda på och tämja. Nyförvärvet som mer eller anslöt gratis från Rosenborg (?) är precis vad Kamraterna behöver utan Christoffer Nyman. Så bra som anfallaren varit i de två senaste matcherna är det omöjligt att hålla intressenterna borta. Sebastian Eriksson tröttnade på att Adegbenro lekte fotboll och tryckte till IFK-anfallaren i en ren frustrations"tackling" som gav gult. Det kunde mycket väl gett rött. Strax efter var det Gustav Norlin som skickade in en väl vårdslös tackling. Adegbenro i gräset, ingen frispark men hemmalagets bryska behandling av IFK-stjärnan visade att han hade placerat sig under huden på hemmaspelarna och stannade där matchen ut. Tillbaka till ursprungsfrågan om han blir kvar? Det kan bli svårt.
4. Pekings poängprogram
Häcken, Hammarby och IFK Göteborg. De två sistnämnda på bortaplan och ett Häcken som red på effekten med ny tränare. Det är inget spelschema som man tittar på med avund. Nu ser det betydligt trevligare ut med Norrköpings-ögon. Kalmar (h), Östersund (b), Värmbol (Svenska Cupen), Halmstad (b) och Östersund (h). Med den imponerande trean i Ullevi i ryggen – här finns alla möjligheter att starta en längre streak.
5. Fotbollskvällen – en påminnelse vad vi saknat
Ullevi, den gamla cementpjäsen, må vara sliten och nedgången på sina ställen, men inte värre än att en perfekt sommarkväll kan sminka över skönhetsfläckarna. Kvällen blev en påminnelse om vad vi saknat, vad allsvenskan kan vara och vad vill att den ska vara: röststarka strupar, vevande flaggor och två, om än haltande men klassiska kombattanter, på en fin matta. När solen gick ned bakom arenan tackade IFK Norrköping sin klack medan IFK Göteborg möttes av burop från sin. Som fotbollsfans fanns det dock bara vinnare. Det var nästan som förr.