Norrköping som stad beskriver Max Olsson som lagom i storlek.
Han kommer gående längs Sankt Persgatan, Max Olsson. 21-åringen är på gott humör när vi möter upp honom för intervjun.
Det är inte så konstigt med tanke på Sylvias fem raka segrar och att Olsson själv har levererat tre mål och tre målgivande passningar i division 1-inledningen.
– Det känns som att vi flyger. Men vi måste landa också, och inte bli bekväma. Om vi förlorar fem raka matcher, så är de fem raka segrarna inget värt, säger Max Olsson.
Han landar i en fåtölj och börjar berätta om uppväxten i Tomelilla, en liten stad med drygt 13 000 invånare i sydöstra Skåne. Fotbollen blev snabbt sporten i Olssons hjärta och favoritlaget var Malmö FF.
Att just MFF är favoritlaget gjorde ett samtal – när han gick i årskurs sex och spelade för Tomelilla IF – mycket speciellt.
Och blev starten på den karriären han just nu är mitt uppe i.
– Jag var tolv år och vi hade spelat någon turnering i Malmö-trakten. Efter det så ringde en sportchef eller scout från Malmö till min pappa och frågade om jag var intresserad av att flytta till Malmö och börja spela för MFF, säger Max Olsson och ler när han minns tillbaka:
– Jag trodde först att pappa skojade. Vi är ju riktiga Malmö-fans allihopa i min familj och är släkt med Hasse Mattisson. Det hade alltid varit ett mål att komma dit. Jag åkte dit direkt nästan för ett provspel som gick bra. MFF hjälpte mig med att hitta en högstadieskola.
Att flytta hemifrån som tolvåring var emellertid inte aktuellt. Det tvingade fram vissa saker.
– Jag pendlade från Tomelilla till Malmö de första tre åren (sju mil med bil). Varje dag gick jag upp kvart över fem och tog tåget kvart över sex. När jag tänker på det nu så undrar jag hur fan jag orkade? Men där och då var det inte slitsamt alls. Viljan att lyckas med fotbollen gjorde nog att jag klarade av det, säger Max Olsson som genomförde två fotbollspass om dagen alla MFF-år.
Undrar ni hur pass stora Olssons MFF-sympatier är?
Säg så här: Han hade nobbat ett liknande upplägg med Helsingborgs IF om han bara fått det erbjudandet som tolvåring.
Max Olsson hyllar fotbollsutbildningen han fick i Malmö FF:s organisation under de sex åren. Han ingick i en 1999-årskull med många duktiga spelare. Mattias Svanberg (nu i Bologna), Anel Ahmedhodzic (utropstecken för MFF i årets allsvenska) och Teddy Bergqvist (Helsingör i danska andraligan) är ett axplock.
– Det är mycket tack vare tiden i Malmö som jag har den kvalitén jag har i dag, säger Max Olsson.
Många var de stora turneringarna med MFF. Vad som sticker ut är sjundeplatsen i VM för klubblag för MFF:s 99:or. Inget annat svenskt lag har placerat sig så högt. Olsson var då 15 år.
– Vi kom till VM via SM och EM. BP, när de hade Guidetti och Augustinsson, hade kommit nia tidigare. Vi blev utslagna i kvartsfinalen mot Valencia med 0–1. Vi vann vår grupp före Boca Juniors, Roma och Chelsea, berättar han.
Åren gick och det började bli dags att bli varse om en sak: Skulle det bli ett A-lagskontrakt med MFF eller ej?
Max Olsson tog sig inte igenom det nålsögat, utan lämnade juniorallsvenskan för Värnamo i superettan 2018.
– Det kändes nära ibland under sista året. Men konkurrensen var hård. Det är klart att jag hoppades. Men hade jag fått det, så hade jag suttit på bänken i ett antal år och inte utvecklats på det sättet jag gjort nu med speltiden. Egentligen tror jag bara Malmö gjorde mig en tjänst, säger Max Olsson.
Det blev ett fåtal träningar med Markus Rosenberg och gänget.
– Jag har gjort fler träningar med IFK Norrköping än Malmö FF. Det är annorlunda om man jämför de lagen, säger Max Olsson.
På vilket sätt?
– Det känns hårdare i Malmö. Alltså tuffare när man hör tugget. I IFK är det mer att alla vill vara omtyckta och ingen vill ta för mycket plats.
I superettan med Värnamo hade Max Olsson en tuff tillvaro under sin första seniorsäsong. Därefter blev det ett halvår i Lunds BK (division 1) innan nuvarande Sylvia-tränaren Rickard Johansson lockade honom till Åtvidabergs FF som han basade över i fjol.
Rickard Johansson och Max Olsson hittade varandra i "Åtvid". Det är ingen slump att de återigen samarbetar i Sylvia.
– Det blev ingen rättvis bild av Rickard som tränare i Åtvidaberg. Nu i Sylvia får han på riktigt visa vad han går för och hur han vill spela. I Åtvidaberg var Rickard så pressad från olika håll, säger Max Olsson och fortsätter:
För en tid sedan cirkulerade uppgifter i media kring eventuell matchfixning i Åtvidaberg, hur upplevde du allt det där som var med i spelartruppen?
– Det är klart att det inte kändes som vanligt, det gjorde det aldrig. Sen om det är riggat eller nåt sånt, det kanske är överdrivet, jag vet inte. Men som vanligt kändes det inte. Det var tryck från sponsorer, det kände man av jättetydligt. Om en spelare – som en sponsor hade pungat in pengar för – inte fick spela så blev sponsorn vansinnig. Jag vet att Rickard blev hotad om att få sparken om han inte spelade med vissa spelare.
Max Olsson åkte ur ettan med ÅFF 2019. Året innan trillade han ur superettan med Värnamo.
Något liknande kommer det inte att bli med Sylvia 2020.
Starten bäddar snarare för det motsatta.
Löpstarke Olsson trivs som fisken i vattnet i Sylvia som klubb och Norrköping som stad.
– Jag hade intresse från flera klubbar. Jag provspelade med Dalkurd i superettan och Landskrona som siktar på att gå upp till superettan. Men när Sylvia kom in i bilden kändes det helt rätt. Jag hade mycket kontakt med Rickard och han trodde verkligen att Sylvias spelstil skulle passa mig, att jag skulle ta det till nästa nivå. Jag sa att jag skiter i lön och allting, utan bara ska gå på var jag kan utvecklas mer. Därför blev det Sylvia och jag har ingen anledning att ångra mitt val, säger Max.
3+3 är Olssons poängskörd på fem division 1-matcher med Sylvia. Mer är att vänta.
Är du förvånad över er charmanta start eller känner du att det inte är något konstigt alls?
– Egentligen är jag inte förvånad över starten. När vi kollade spelschemat innan, så sa vi att fem raka segrar inte alls kändes omöjligt om man tittade på vilka vi skulle möta. Jag tyckte vi skulle ha fem raka. Sen har alla matcher sitt eget liv. Men jag tror att vi kan slå vilket lag som helst. Det ska bli ett intressant år. Jag tror att vi är bland de mest vältränade lagen i ettan.
Max Olsson är belåten med sina egna prestationer, men tycker att han är en bra bit ifrån sin högstanivå. Detsamma känner han och övriga spelare kring vad Sylvia har bjudit på.
Han är tydlig med att ambitionen på sikt är ett kontrakt med en klubb i allsvenskan.
– Sylvia vill ju ha utveckling på spelare, de hindrar ingen att gå vidare. Det optimala är väl att få upp dem till IFK Norrköping. Samtidigt kan man inte flytta upp elva spelare liksom. Men för egen del hade IFK varit kanon eftersom jag trivs så bra i stan, säger Max Olsson.
Härnäst väntar Gefle på bortaplan under söndagen för Max Olsson och kompani.
– Vi räknar med att det blir den tuffaste matchen hittills. Om vi når en bra nivå tror jag på en ny seger, säger Olsson.
Samtliga seriematcher i ettan med Sylvia sänds på våra sajter.