Tvåbarnspappan Rickard Johansson kan sträckan mellan hemmet i Mantorp och Östgötaporten vid det här laget.
Bilresan blir självklart enklare om man är obesegrad serieledare, men 35-åringen tycker inte att pendlandet är särskilt påfrestande ändå.
– Det är bara ut på E4:an och gasa på. Det är en bra väg att pendla på. Det är en rätt skön sträcka att kunna tänka igenom träningar och matcher.
Med två halvtidstjänster, idrottskonsulent på Korpen i Linköping och tränarjobb i IF Sylvia/IFK Norrköping, är det inga problem för Rickard Johansson att få dagarna att gå.
Den här fotbollsnörden har stenkoll på lag, spelare, spelsätt och övergångar en bra bit ned i divisionerna.
Sylvias succé till trots – Rickard Johansson är föga känd för fotbollspubliken i Norrköping och har redan fått känna på fotbollens ned- och uppsidor.
När Åtvidaberg beslutade sig för att byta ut honom och satsa på Tor-Arne Fredheim som huvudansvarig var division 1-serien bara åtta matcher gammal.
– Det är väl klart att det aldrig är roligt att lämna en förening så. Jag räknade ut snittpoängen. Jag tog 1,63 poäng per match på de 22 matcher jag var huvudtränare. Det är rätt högt ändå. Sedan hade vi en svacka på fyra matcher, det kändes mer att det var lite väl förhastat, kände man då. Att man ändå hade gjort bra saker.
Köpte du förklaringen?
– Jag pratade med spelarna i klubben, de visste inte ens om någonting. I vanliga fall involverar man spelartruppen. Jag vet inte om jag köpte det. Vi hade en svacka och mötte ettan, tvåan och trean i serien. Ljungskile, Landskrona och Utsikten och Utsikten var en övertidsförlust. De sa att de var sportsliga skäl. Vi ledde serien efter tre omgångar och efter åtta är jag en sämre tränare. Jag vet inte...
– Jag förstår att det är en resultatbaserad värld, sedan får man se var man är. Vi överlevde året innan på målskillnad. Att vi skulle slåss i toppen var inte realistiskt då.
Att Johansson fick tömma skåpet på Kopparvallen öppnade upp möjligheten att komma till Sylvia där han assisterade Kim Hellberg.
När Hellberg flyttades upp till IFK var tränarlösningen nära till hands.
– En dörr stängs och en annan öppnades i Sylvia. Det är jag väldigt, väldigt glad för idag. Just organisationen med IFK/Sylvia är som natt och dag med ÅFF. Det har varit extremt lärorikt. Det blev bara till det bättre för mig.
Vad har du för ambitioner?
– Nå så högt upp som möjligt. Nu vill jag göra arbetsuppgifterna så bra som möjligt i Sylvia. Om man ser till Kim som tagit vägen från Sylvia till IFK så lockar det. Det är vad vi alla kämpar för, jag som tränare också, att ta nästa steg.
Har du fria händer att coacha laget som du vill?
– Ja, det är ingen annan påverkan över huvud taget. Jag pratar mycket med Stefan (Hellberg). Även om Carl (Björk) kommer ned så är det inget krav att han ska spela. Det är vi i Sylvia som bestämmer. Det är ingen som styr hur vi ska spela.
Ni är jagade.
– Ha ha. Jag ska ta det med grabbarna idag (måndag). Nu blir det en annorlunda sits för oss. Innan säsongen trodde ingen att Sylvia skulle vara där uppe. Vi kom nia förra året, inte så många poäng från kvalet nedåt. Vi måste höja oss på alla sätt nu när lagen kommer ha en helt annan respekt för oss och lägga upp matchbilden annorlunda. Vi kommer behöva jobba ännu hårdare än vad vi kanske behövt göra hittills.
Samtliga seriematcher i ettan med Sylvia sänds på våra sajter.