Supportern: Så ska damfotbollen locka mer publik

Den tidigare LFC-målvakten Hedvig Lindahl började jobba på samma jobb som Emma Holmquist – sen var Emma fast i supporterskapet för damfotbollen.

I coronatider har inte supporterskapet varit som önskat. De få som fått vara på plats har fått hålla ett stort avstånd på läktaren. Här står Emma Holmquist och håller dock supporterskapet vid liv – trots det tuffa läget.

I coronatider har inte supporterskapet varit som önskat. De få som fått vara på plats har fått hålla ett stort avstånd på läktaren. Här står Emma Holmquist och håller dock supporterskapet vid liv – trots det tuffa läget.

Foto: Rebecca Candevi

Fotboll2020-12-13 09:00

Teatern, idrotten och musiken har varit de tre stora huvudämnena i Emma Holmquists uppväxt. Hon spelade själv fotboll i Skee IF/IFK Strömstad tills hon var 17 år då hon istället valde att satsa mer på skolan eftersom hon drömde om att bli läkare.

– På högstadiet var jag en riktig fotbollsnörd. På mina matteböcker skrev jag upp laguppställningar på hur jag tyckte Manchester United skulle ställa upp inför kommande helg. Jag hade affischer på väggarna där jag skrev varenda resultat, vilken minut det blev mål och vem som gjorde mål, berättar Emma Holmquist med ett leende.

Först när Hedvig Lindahl började jobba på samma arbetsplats vid vuxen ålder växte sig intresset för fotbollen starkare igen. Ett tjejgäng på jobbet valde att stötta varandra i sina olika intressen – bland annat var Hedvig på Emmas teaterföreställningar och Emma på Hedvigs matcher.

– På den tiden var det inte en så organiserad supporterskara. Om man försökte dra igång en hejarramsa fick man blickar. Det kanske var fyra personer som vågade skrika, minns Holmquist när hon tänker tillbaka till 2004, året då LFC bildades.

Holmquist hann med en avstickare till Göteborg men flyttade sedan tillbaka till Linköping. Väl tillbaka på läktaren framför LFC:s matcher har hennes engagemang blivit större och nu är hon en av de drivande personerna i att få läktarkulturen att ta nästa steg.

– Jag har ofta gått på LFC:s matcher och smugit mig in i klacken. Jag har tidigare haft med mig mitt barn till matcherna och när hon ville stanna hemma hos pappa istället för att gå på fotboll, då gick jag med i klacken på riktigt. Jag vill vara med och påverka lite mer och kunna organisera, berättar Holmquist.

När nyheten kom att 96 procent av coronastödet gick till herrarna och fyra procent till damerna ville Emma att supportrarna i damallsvenskan skulle gå samman för att visa upp sitt kollektiva missnöje. Hon skapade Facebook-gruppen "Damfotbollsupproret", som istället resulterade i ett kontaktnät i en mer positiv bemärkelse för supportrar i stort.

– Det ska kunna gå att ta initiativ till konkreta handlingar via gruppen. Vi kanske går ihop två föreningar och bestämmer att vi ska samla supermycket folk till en specifik match, spekulerar Holmquist.

Vad vill du ska ske för att LFC ska ta nästa steg publikmässigt?

– De är på väg att göra det. Supporterföreningen och styrelsen har börjat träffas. Vi har haft ett möte där vi pratat om hur vi kan hjälpa varandra. Vi delar med oss av våra ideer. Om vi fortsätter på det här sättet tror jag att vi är en ökad publiksiffra på spåren.

Vad konkret är det för förslag?

– Dels är det vilka grupper vi riktar oss mot. Jag är sugen på att satsa lite mer på familj och ungdom. Jag vill gärna sprida budskapet genom mitt läraryrke. Men det behöver marknadsföras bredare från klubbens sida med.

– Jag önskar också att vi skulle kunna dra nytta av det internationella intresset som finns för LFC. Supportrar från andra länder ska känna sig välkomna genom kontakter via sociala medier. Många av våra spelare tar med sig en supporterskara från tidigare klubbar eller blir ambassadörer för LFC när de går vidare till andra ligor.

Avslutningsvis flaggar också Emma om att två av hennes intressen – musiken och fotbollen – kan komma att flätas samman 2021.

– Varje damallsvensk förening förtjänar en egen sång, avslutar hon hemlighetsfullt.

Damfotbollen på hjärtat

Namn: Emma Holmquist.

Ålder: 42.

Kommer i från: Töftedal. "Det är en liten by med 500 invånare i Dalsland".

Hamnade i Linköping för att: "Jag hade ett ex som fick jobb i Nyköping och jag valde att flytta mina läkarstudier till i Linköping för att komma närmare honom. Sen tog det slut och jag valde senare att bo kvar för att jag hittade en ny bekantskapskrets här".

Jobbar som: musiklärare på T1-skolorna. "Jag hoppade av läkarutbildningen och satsade på musiken istället". 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!