Hon tittar sig omkring med pigga och nyfikna ögon på Linköping arena efter träningsmatchen mot Djurgården (2–2) där hon hoppade hon i paus och svarade för 45 med beröm godkända minuter.
Redan som 15-åring gjorde hon A-lagsdebut med Lyn i norska toppserien, förra sommaren var hon med och tog Norge till EM-final i U19-EM och i höstas skrev hon på för allsvenska topplaget Linköping FC. Det fanns större klubbar i Europa som ville ha hennes namnteckning på kontraktet, men valet föll på LFC.
– Jag kände att det var rätt för mig. Jag vet att klubben är på bra på att utveckla unga spelare. Det betydde mycket, säger Cathinka Friis Tandberg.
Hur gick tankarna annars?
– Det är viktigt att hela tiden ta steg, men lagom stora så att det inte blir för mycket på en gång. Så klart är det viktigt med speltid, samtidigt som det ska finnas en tuff konkurrens och så är det här. Sen är det förstås alltid speciellt att flytta hemifrån första gången. Jag får erkänna att jag grät en skvätt när jag åkte.
– Men det har varit lätt att komma in i laget och gänget har tagit bra hand om mig.
Supertalangen är i Linköping för att göra det som andra supertalanger gjort tidigare.
Växa till sig, ta nästa steg – och göra sig redo för en större klubb i en större liga.
Som Kosovare Asllani. Som Stina Blackstenius. Som Pernille Harder. Som Frida Leonhardsen Maanum.
– Under vintrarna har jag tränat en del med Frida och Heidi Ellingsen som också varit här. De sa att Linköping var ett bra val, så då tror jag på dem, säger Cathinka Friis Tandberg.
Och?
– Så här långt är det väldigt, väldigt bra. Jag får mycket att jobba med och det känns som ett stort steg uppåt jämfört med Norge. Det är det jag behöver för att kunna utvecklas och bli den bästa.
Hon är stor och stark, inte lik snabb som föregångaren Amalie Vangsgaard i LFC-anfallet, men med andra styrkor, och hymlar inte om målet.
Att bli bäst.
– Jag vill satsa på fotbollen till hundra procent. I framtiden komma ut till någon storklubb i Europa. Spela på de allra största arenorna och vinna de allra största turneringarna. Jag hoppas snart få chansen i A-landslaget också.
Med ett halvår kvar har hon hoppat av skolan, men sista ordet är nog inte riktigt sagt där.
-- Andrée (Jeglertz, tränaren) tyckte väl inte att det var så bra, så vi tittar över om vi kan hitta en lösning, säger Cathinka Friis Tandberg.