Per Bohman, Sportbladet.
1) En poäng på två matcher, ett mål framåt och det är tydligt vad Rikard Norling behöver göra för att få fart på Peking – vad?
2) ”Uruselt och pissdåligt” var Jonathan Levis betyg efter första 45 mot Djurgården. Var han rätt ute?
3) Hur mycket av ett störningsmoment är det att verka i en vardag där Haksabanovic, Bergmann Jóhannesson och Fransson kan ha ett par månader kvar i klubben?
4) Halmstad hemma på söndag – är det överdrivet att sätta rubriken ”måste-match”?
5) Hur ska Rikard Norling hantera ”lyxproblemet”, som han själv kallar det offensiva utbudet, för maximal effekt?
Per Bohman, Sportbladet:
1) Jag är säker på att IFK Norrköping i år kommer ha ett stort antal skrattmatcher som präglas av flödande fotboll, soloaktioner och drömmål. Norlings 3-4-3 kommer i perioder se oemotståndligt ut, särskilt med Nyman tillbaka i laget. Framför allt mot lagen utanför topp åtta.
Däremot tror jag att Norrköping behöver vara ett mer balanserat lag när de ställs mot svårare motstånd, när de inte alltid är bollförande, särskilt så här i lindan av Norlings projekt. Av naturliga skäl är alla inte helt inkörda i spelsystem eller spelprinciper. Då behöver man kanske inte starta med ett så vansinnigt offensivt viktat lag borta mot formtoppade Djurgården, där ingen spelare framför trebackslinjen (bortsett från Skúlason när han är i form) har starka, defensiva egenskaper.
Problemet är följande. Norling vill alltid spela med tre mittbackar. Eftersom Fransson och Bergman Johannésson är lite för veka och oskyddade mot tungt motstånd behövs kanske en tredje (bollvinnande) mittfältare (Castegren, Salihovic eller Skúlason) för att inte förlora kampen centralt. Det blir i så fall ett 3-5-2, vilket leder till att två anfallsstjärnor måste petas.
Eller så spelar Norling 4-3-3/4-2-3-1 för att pressa in så mycket av den offensiva talangen som möjligt i laget, men då måste han också bryta sin defensiva organisation.
Svårt!
Rikard Norling har att fundera över.
2) Definitivt. Jonathan Levi uttrycker sig drastiskt men i sak har han rätt. Första halvleken var bland det sämsta jag sett IFK Norrköping prestera. Peking har haft olika typer av spelmässiga problem de senaste åren, men det finns en aspekt av spelet som nästan alltid fungerat. Grundspelet, det tidiga uppbyggnadsspelet, förmågan att elegant och konsekvent spela sig ur motståndarnas press. Peking klarade knappt att slå två-tre passningar inom laget när Djurgården pressade och styrde östgötarna till ständiga misstag. Det är inte första gången Norrköping är svaga utan bollen – det såg vi även under Jens Gustafsson – men det var ovant att se laget vara ännu sämre med bollen.
3) Det är inte optimalt, men klart värre i ett av de tre fallen. Isak Bergman Jóhannessons situation är i grunden ett lyxproblem. Sead Haksabanovics uppenbara vilja att spela på en högre nivå kan i teorin göra honom ofokuserad men jag upplever samtidigt att Haksabanovic har det där ofta positiva Cristiano Ronaldo-egot som gör att han är dödligt fokuserad på att maxa sin egen individuella insats i varje enskild match. Vilket även bör gynna kollektivet.
Det största bekymret är Alexander Fransson. När Fransson 24 år gammal vände hem till allsvenskan väntade vi oss att han skulle vara en av seriens bästa mittfältare. Så blev det inte. Han har inte varit dålig, men alltför sällan dominant. Det är förstås ett stort problem att spelaren som ska vara lagets hjärta och hjärna är en delvis underpresterande stjärna utan tydliga ledaregenskaper, och som dessutom vill lämna klubben.
Sead Haksabanovic.
4) Det går att ställa två krav på Rikard Norling och IFK Norrköping inför helgens match. Leverera tre poäng och prestera säsongens första spelmässigt övertygande insats.
5) Än så länge har Peking litat blint till att Haksabanovic, Levi och Adegbenro via individuella spetsaktioner ska få saker att hända på offensiv planhalva. De har ännu inte förtjänat den friheten som Norling mycket generöst tilldelat trojkan. I en svag trio tycker jag att tyvärr att den sympatiske Jonathan Levi varit sämst. Därför får han maka på sig när Christoffer Nyman kommer in framför Haksabanovic/Adegbenro och bidrar med ett helt avgörande djupledshot och en rakare, tydligare anfallsfotboll.
Henrik Skiöld, TT:
Henrik Skiöld, TT.
1) Svårt att göra en rättvis bedömning efter 90 minuter snökaos mot Sirius, men det var tydligt mot Djurgården att spelarna tänker för mycket på hur de ska agera, snarare än att de instinktivt agerar. Kuggarna går inte i varandra. Det såg vilset ut. Och överraskande tamt. Med det sagt, Djurgården spelar förmodligen om guldet i år. Många kommer att få pisk på Tele 2.
2) Uppfriskande rakt och ärligt av Levi. Han har höga krav på sig själv och laget och med de ambitioner som genomsyrar hela verksamheten... nä, det var en halvlek långt under par.
3) Tanken färdas alltid snabbare än bagaget, heter det ju. Alla påverkas vi av omständigheter runt om oss. Att inte veta var man är om några månader tar fokus från här och nu. Om det är så för den här trion? Det kan bara de svara på. För "Haksa" har IFK aldrig varit något annat än en språngbräda tillbaka ut i Europa. Det är han öppen med. Överarbetar han i jakten på de där fullträffarna i spelet som ger rubriker och får klubbar att titta lite extra? Kanske. Han är som bäst när han spelar rakt och enkelt. "IBJ" verkar vara en stabil, ung man, men det kan också vara en börda att ha en prislapp på 50-70 miljoner att släpa på. Sjukdom och skada har hämmat honom på sistone. Fransson? Vi får nog konstatera att han inte blir den spelare många trodde honom om.
4) I det korta perspektivet – nej. Tre raka utan seger sår tvivel. Fungerar det här taktiska upplägget? Är vi inte bättre? Varför lossnar det inte? I det långa perspektivet – ja. Det tar tid att bygga ett lag, det vet alla. Ny tränare, ny målvakt, ny backlinje, nytt spelsystem. Om det blir 0–0 mot Halmstad betyder det inte att IFK är borta från toppstriden, lika lite som förra årets pangstart garanterade något.
5) Nyman i fjolårets form är nyckeln. Drivet, styrkan, smartheten, målfarligheten. Han är en av allsvenskans mest kompletta anfallare. Får han, Haksabanovic och Samuel Adegbenro till det lossnar det framåt.
Therese Strömberg, Expressen:
Therese Strömberg, Expressen.
1) Jag tror inte att man ska underskatta effekten av att en manager som Jens Gustafsson försvinner från en klubb, och att det kan ta tid för nya idéer att sätta sig. Ser man till vad Gustafsson är bra på som tränare och vad hans IFK Norrköping var, och jämför med vad Norling är bra på och vad hans framgångsrika AIK var så är det ganska mycket som skiljer sig. Och jag tänker att det är ganska naivt om det var så att det fanns folk som trodde att allt skulle sitta från start. Känslan är att Norling fortfarande söker efter sitt perfekta spel med det här laget, och det måste han hitta snart.
2) Helt fel ute var han åtminstone inte. Det kändes rörigt, slarvigt och stressigt.
3) Den typen av situationer lever väldigt många trupper och ledare med runtom i fotbollsvärlden varje säsong, så det borde inte vara ohanterbart. Däremot att komma in som ny tränare och försöka bygga sitt samtidigt som högkvalitativa spelare som de ovan nämnda står med ena foten utanför klubben är så klart inte lätt. Att inte spela dem medan de är kvar vore hål i huvudet, samtidigt som det kan vara bräckligt att bygga spelet för mycket kring dem. Så det är klart det stör, det tror jag absolut.
4) Jag skulle säga ja på den frågan, men det beror väl på vad man menar med måste-match och vilka förväntningar och krav man har på IFK Norrköping den här säsongen. Jag personligen har varit inne på redan från start att jag tror att Norlings IFK kommer att ta tid att få ordentlig utdelning på, även om jag tror att det kommer. Och nog för att tålamod är en bristvara i fotbollen, men det kan inte vara så knapert att man efter tre matcher börjar famla efter alternativ.
5) Det som är intressant här är att innan allsvenskan drog igång var analysen att offensiven är bra, och defensiven problemet. Nu är analysen närmast den motsatta. IFK Norrköping har ju under Jens Gustafsson varit ett lag som spelar sig till lägen, medan Rikard Norlings AIK under flera år inte var det. Och hans utmaning är väl att antingen själv hitta nycklarna till att vara en tränare för ett spelande lag, eller att hitta nycklarna till att få spelare som gärna vill spela, att göra någonting annat - och göra det bra. Jag tror att den grundfrågan är viktigare i dagsläget än vem som spelar och inte.
Jonas Dahlquist, Discovery:
Jonas Dahlquist, Discovery.
1) Faktiskt göra en liten spelmässig ändring, peta någon oväntad, skaka runt lite. Väcka truppen, typ. Sen tycker jag även att Norling ska undvika att skylla på underlaget, utan gå hårdare åt det egna spelet.
2) Ja, det var han. Samtidigt var Djurgården väldigt bra, men jag har - precis som Levi - högre förväntningar på Peking.
3) Det är ändå en del av fotbollens vardag, och det här har varit känt en längre tid. Det måste helt enkelt finnas en färdig och tydlig plan för hur de ska ersättas, allt annat vore ytterst märkligt.
4) Ja, det är det. Men de måste fasen vinna, haha!
5) ”Spela alltid dina bästa spelare”, tycker jag är en bra devis. Har man då för många offensiva spelare som är bra och kanske färre som är defensivt skickliga så är truppen felbyggd. Nåväl, om alla är hela tycker jag att det ska vara Haksabanovic till vänster, Nyman centralt, Adegbenro till höger.