Vi träffas i Stångebrohallen där Linköpings fotboll club har sin marknadsavdelning. Den forna mittbacken har precis anlänt från sitt andra halvtidsjobb, som fotbollsinstruktör på idrottsgymnasiet Fria läroverken. På förmiddagen har hon lett ett lågintensiv träningspass med mycket passningsövningar och bollinnehav.
– Det är skitkul rent ut sagt. Jag har haft så många olika tränare genom åren och ju äldre jag blivit desto mer har jag reflekterat över hur de varit. Jag har väldigt mycket i mig, men jag måste få ut det så att eleverna förstår vad jag menar, säger Charlotte Rohlin.
Eftermiddagen ska hon ägna åt att jobba fram förslag på avtal åt LFC:s blivande samarbetspartners. Vad hon har för titel har hon ingen aning om utan konstaterar bara glatt att hon "jobbar med försäljning".
Kaptenen spelade sin sista match mot Rosengård i oktober förra året, det blev en 5–0-förlust för LFC, men SM-guldet hade slunkit Linköpingslaget ur nävarna redan i mötet med Eskilstuna. Därefter har hon aldrig ångrat sitt beslut att sluta spela fotboll. Det var helt enkelt dags.
– Det enda jag vet att jag kommer sakna är kickarna man får när man spelar stora matcher, som OS eller VM. Man får nästan ståpäls när man kommer ut på planen, det är en oslagbar känsla, säger Charlotte Rohlin.
Hon var ingen ältare när hon spelade och har inte blivit det sedan hon lade av. Istället ser hon många fördelar med sitt nya liv. Som att smärtan i hälsenorna nu är helt borta och att hon slipper försäsongsträningen. Hon hinner träffa sin sambo. Dessutom behöver hon inte gå hem från middagsbjudningar redan vid 21.
– Nu kan jag ha middag både lördag och söndag och vara ute med gott samvete. Jag tror att jag har blivit mer avslappnad, säger Charlotte Rohlin.
Fortfarande ser hon två till tre matcher i veckan, mest Champions league eller Premier league. I lördags såg hon för första gången en av LFC:a träningsmatcher – åter igen mot Eskilstuna.
– Vi vann med 8–3 och då blev jag nästan förbannad, det var ingen bra match. Nu börjar jag ställa massa krav och tänka annorlunda vid sidan av.
Däremot har hon inte fått mera tid över, vilket hon hade trott att hon skulle få. Dubbla jobb, en hund som ska rastas och (fortfarande) fem träningspass i veckan tar tid, berättar fotbollsstjärnan och låter förvånad.
Det andra jobbet, berätta om det.
– Jag kontaktar våra samarbetspartners och träffar nya. Vi vill besöka dem, personliga möten är bra, säger Rohlin.
Hon är en av fyra som jobbar på LFC:s marknadsavdelning och det har hon gjort sedan 2014, men då i mindre dos.
Medan vissa fortfarande vill sponsra på klassiskt vis mot att få sitt företagsnamn på en skylt, vill många i dag hellre ha andra arrangemang. Som familjedagar för de anställda, få gå på matcher med kunder eller synas på hemsidan och i sociala medier.
– Tiden nu är den som är mest hektisk. Vem ska sitta på dressen? Det ska bli färdigt och så ska den tryckas, säger Charlotte Rohlin.
Den största utmaningen för klubben just nu är att växa och stå på egna ben, utan den draghjälp från Linköping HC som man fått tidigare, påpekar hon.
– Vi är i toppen och vinner titlar, nu vill vi även bli starka som organisation, säger Charlotte Rohlin.
När den tidigare elitspelaren får frågan var hon ser sig själv i framtiden ser hon plötsligt förvirrad ut.
– Det här är framtiden och den har precis börjat, säger hon sedan och ler.