– Man är bara människa och efter varje bakslag dyker väl tankarna upp att "nej, nu skiter jag i det här". Men de sitter som tur är inte kvar så länge. Sen kommer du på dig själv med att "jag ska fan komma tillbaka".
Så uttryckte sig Anton Tinnerholm dagen efter stora guldfirandet i Malmö.
Det blev 2–1 mot krislaget IFK Göteborg, det blev ännu ett SM-guld för MFF och på läktaren satt Anton Tinnerholm och jublade.
– För egen del har det varit en enormt jobbig säsong, men en sån kväll måste du få njuta också. Det blev en bra fest. Jag var väl hemma strax innan barnen gick till förskolan. Det känns stort med ett femte SM-guld, säger han och skrattar.
33-åringen från Brokind och med mångårigt förflutet på Kopparvallen i Åtvidaberg har några minst sagt skadefyllda säsonger bakom sig. Efter bekymren under 2023 kämpade han sig tillbaka och fanns med på några allsvenska matcher i våras innan det högg till i ljumsken på en träning.
Pang.
Och så var den säsongen också förstörd.
– Allt kändes bra, men så drog jag iväg ett skott på träningen och fick ont igen. Sedan dess har jag inte spelat, säger han.
Anton Tinnerholm tystnar för ett ögonblick i luren innan fortsätter:
– Mest av allt skulle jag säga att det är och har varit mental prövning. Men jag har kommit till någon slags insikt att du bara kan göra allt du kan. Just nu känns det bra. Jag kan springa och hoppas vara med på planen snart. Sen är det svårt att koppla bort tankarna på vad som hänt och inte funkat innan.
Ingen tvekan om att du ska spela igen?
– Nej, jag har två år kvar på kontraktet och målet är att spela igen nästa säsong. Sådana här dagar, när du får uppleva känslan av guld, ser du vad allt slit kan vara värt. Det är inte så roligt att öppna dörren till gymmet när de andra går ut på planen. Vi har en psykolog som jag pratat en del med. Det har hjälpt till. Tankar och sånt kan du inte påverka. De kommer ändå.
Östgötske fotbollstjärnan flyttade från Åtvidaberg till Malmö, vidare till New York och är sedan några år nu tillbaka i Skåne.
För att stanna.
Familjen har sålt huset i Brokind och stortrivs ute i Höllviken med havet som närmaste granne.
– Ja, nu blir vi nog skåningar. Familjen och barnen trivs så pass bra att vi blir kvar här. Sen vet man aldrig säkert. Du kan planera hur mycket som helst, men det är sällan det blir helt som du tänkt dig, säger Anton Tinnerholm.