Hon har nyss avslutat sin säsong i Frankrike och Montpellier. Landslagssäsongen avslutades med en snöplig förlust mot Ukraina på bortaplan, 0–1.
– Det var betydligt sämre än vi hade hoppats på, trist att avsluta så.
Nu har hon semester och passade på att besöka Borens IK under onsdagen. Ett 60-tal barn i åldern 7–13 år har haft träningar och andra aktiviteter i tre dagar och avslutade med att få chansen att träffa en riktig stjärna.
Och frågorna från barnen var många.
Hur många pris har du vunnit?
– Jag vet faktiskt inte. Ni har nog fler här i klubblokalen i alla fall.
Vilket är ditt bästa pris då?
– Det måste vara när jag spelade OS i Brasilien och vi fick ett silver.
Om du inte spelat fotboll, vad skulle du spelat då?
– Då hade det nog blivit handboll. Eller kanske friidrott.
Vilket nummer har du på tröjan?
– Nummer 11. När jag först kom med i landslaget fick jag nummer 18, men nu spelar jag i 11.
Hur många år har du spelat fotboll?
– Jag var sex eller sju när jag började så vad blir det, 15 år.
Var du inte nervös när du flyttade så långt som till Frankrike?
– Bra fråga. Jo, det var jag. Jag kunde ju inte språket alls och kunde inte prata med lagkamrater eller tränare för de kunde inte så mycket engelska. Sen var jag också nervös för att bo själv och inte ha mina kompisar eller min familj nära. Men det har gått bra.
Hur många gånger har du åkt båt?
– Åkt båt? Det är många gånger för jag gillar verkligen det.
När frågestunden var slut skrev Stina autografer på bollar, bilder, skor och tröjor. Sen blev det gruppfoto och dagen avslutades med drygt 20 minuter tvåmål mot några av barnen på lägret.