Segerleendet är fortfarande på plats när Stina Blackstenius någon halvtimme efter 5-2-segern mot Linköping FC kommer ut från omklädningsrummet på Bravida arena på Hisingen i Göteborg.
Det är här som de regerande svenska mästarinnorna i Kopparbergs Göteborg FC ska försvara sin titel i nya färger och med BK Häckens klubbemblem på bröstet.
Och några månader efter chockbeskedet, att Göteborg FC skulle läggas ned, så konstaterar Blackstenius att oron för framtiden då snabbt förbyttes till något positivt när laget togs över av BK Häcken.
– Med facit i hand så har det ju blivit jättebra för oss. Så jag antar att vi alla känner att vi är väldigt glada över vad det landade i. Och jag tycker vi har blivit väldigt välkomnade i Häcken och det känns väldigt genuint och bra, säger hon.
Vad har det inneburit rent konkret för er?
– Hela flytten till Gothia park academy har varit ett stort och häftigt steg för oss. Så det finns många skillnader. Dels så tycker jag definitivt att det är ett steg upp i professionalitet när det gäller faciliteter. Sen är det många små detaljer också. Alltifrån tvätt efter träningar och matcher till att vi har lunch som serveras efter varje träning av Häckens kockar. Så det är ett steg upp i allt skulle jag säga.
Är det ett steg närmare en internationell toppklubb?
– Det tycker jag verkligen att det är. Nu ges vi verkligen möjligheten att vara professionella och det är en miljö som man vill vara i som fotbollsspelare. Att känna att allting runtomkring är väldigt professionellt för automatiskt med sig att vi också blir än mer professionella. Så det är lite häftigt att få vara med på den här resan, säger Blackstenius.
När jag påpekar att om man ser till inledningen på säsongen så har den resan börjat bra så nickar hon instämmande och spricker upp i det där segerleendet igen.
Och efter sju raka segrar på försäsongen varav den senaste mot LFC bara halvtimmen bort så vore det ju märkligt om hon inte vore nöjd.
Speciellt som lagets spel var det som värmde i duggregnet och snålblåsten på Bravida arena denna eftermiddag.
– Ja, det hade ju inte gjort något om det hade varit sol. Du fryser va? säger hon och skänker mina hackande tänder en omtänksam tanke innan hon fortsätter:
– Jag tycker vi börjar hitta alltmer rätt i vårt spel. Det ser ut som vi utvecklas hela tiden i vårt sätt att spela och vi kommer alltmer rätt i våra kombinationsspel. Idag hade vi ett klart övertag i bollinnehav och Linköping skapar mest sina chanser på våra misstag och att vi blir stressade i vissa lägen. Men det är väldigt mycket som vi gör bra och det tar vi med oss vidare in i säsongen.
Även om fjolårssäsongen slutade med guldjubel så var den inte utan motgångar för Blackstenius. Efter densamma konstaterade hon att hon aldrig tidigare haft så mycket skadebekymmer under en säsong.
Nu är kroppen hel och det märks också på planen. Åtta mål svarade hon för på 19 allsvenska matcher i fjol.
Nu har gjort sju på de sju matcher som Häcken spelat så här långt.
– När jag gick in den här försäsongen så var mitt huvudfokus att stärka upp kroppen så mycket som det går och att kunna vara med så mycket som möjligt. Det jag tycker är det absolut viktigaste är att få kontinuerligt med speltid och känna att jag är tillgänglig för spel, säger hon.
Dessutom menar hon att det faktum att hon i fjol gjorde större delen av försäsongen i LFC, innan hon i april lämnade för Göteborg, påverkade hennes uppladdning inför säsongen mycket.
– Så det har känts jätteviktig nu att jag får en hel försäsong med det lag jag ska spela med och får tillfälle att stärka kroppen på bästa möjliga sätt. Och det känns som det har gett resultat. Både i min fysik men också i att jag nu fått göra en del mål på ett sätt som jag inte gjorde i fjol.
– Så jag är verkligen glad över den försäsong som jag har haft. Sen tar jag absolut inte bara med mig målen. För mig handlar det om så mycket mer. Om att försöka hitta tillbaka till den där känslan jag haft tidigare då jag inte tänker så mycket och att mål inte är det viktigaste. Sen betyder det så klart väldigt mycket att göra mål men jag måste försöka fokusera på annat, säger hon.
Som att bidra till att guldet hamnar i Göteborg även i år?
– Man vill väl aldrig vara sämre än tidigare år och det vore fel av mig att sitta här och säga att vi inte har höga målsättningar. Kvalitén för det finns i truppen. Men det är en lång säsong och det finns en hel del andra bra lag som kan bli farliga också. Men målsättningen är ju den så klart.
Vi lämnar allsvenskan och blickar fram mot ett än större mål för Blackstenius den här säsongen. För på måndag är hon kallad till den näst sista landslagssamlingen inför OS-turneringen i Tokyo som inleds 21:a juli.
– Spännande att det börjar ligga så nära i tiden nu.
Kommande lördag så ställs Sverige mot USA på Friends arena. Samma USA som Blackstenius gjorde 1-0 mot i kvartsfinalen under OS i Rio 2016. Ett mästerskap som slutade med ett svenskt silver och oförglömliga minnen för den då 20-åriga Blackstenius.
– Det var mitt första seniormästerskap så jag har bara bra minnen från det mästerskapet. I Tokyo kommer det inte vara lika mycket publik. Men ett OS är alltid ett OS. Så jag tror det kommer vara ett otroligt mästerskap oavsett vilket.
När Blackstenius sprang in till OS-finalen på en fullsatt Maracanã-stadion i Rio de Janeiro 2016 så hade det bara gått knappa tio månader sedan hon debuterade i A-landslaget mot Danmark 27 oktober 2015.
Fem år senare så har hon hunnit spela 60 landskamper och utökat meritlistan med en VM-bronsmedalj.
Om du jämför med känslan inför RIo. Känner du dig mer avslappnad och trygg inför den här OS-turneringen?
– Både ja och nej. Då hade jag inte så mycket erfarenhet av landslagsspel och hade inte varit med så mycket. Så då åkte jag dit utan så mycket krav och förväntningar. Och det var på något sätt skönt att åka dit utan att veta vad som väntade. Nu har man varit med och vet vad som krävs och vad som skulle vänta i ett eventuellt OS, säger hon och tystnar för någon sekund innan hon fortsätter:
– Sen har det hänt mycket under de här fem åren med damfotbollen generellt. Lag har blivit bättre och det är mycket som har utvecklats. Men kombinationen av att man förmodligen har blivit en bättre fotbollsspelare under de här åren och har mer erfarenhet nu ger så klart en större trygghet.