Så här såg det ut i höstas när familjen Kristersson gick för att rösta. Från vänster ses Ulf, hustrun Birgitta Ed och döttrarna Siri, Ellen och Signe.
– Det är klart att det blivit lite mindre tid hemma i Strängnäs på sistone, för alla i familjen. Jag trivs bra i Linköping och pappa har ju sitt, säger Siri Ed Kristersson vars pappa just är Ulf Kristersson, Sveriges statsminister.
– Men jag var hemma i påskas och det var skönt att kunna gå ut och jogga ihop då. Då får man chansen att prata lite. Sen är jag såklart, som vilken annan dotter som helst, stolt över det arbete som min pappa gör, fortsätter Siri som är inne på sitt andra år av civilingenjörsprogrammet på Liu.
Sporten träffar Siri en gråmulen tisdag i april. På Skänninge IP stundar träningsmatch mot Mjölby AI, utan Liu AIF:s nummer nio, Siri.
– Jag har varit sjuk. Det gäller att jag är frisk tills premiären nu i helgen, säger hon.
Att vara statsministerdotter innebär förstås vissa speciella omständigheter. Inte minst när startelvor ska registreras.
– Jag är inte med i startelvorna och är inte med i de papper som domaren får. Men jag tror att folk vet. Det är ganska lätt att lista ut vem spelaren utan namn är.
Är det ofta som det är Säpobevakning runt dig?
– Nej. För mig är det lugnt. Men om pappa är här och kollar så är de ju här. Det låter konstigt, men man vänjer sig vid att vakter är med hela tiden. Vår familj har alltid varit lite "kaosig" och just nu är det ganska mycket organiserat kaos. Men det funkar bra.
"Hemma är det mest mamma (Birgitta Ed) som vill prata fotboll. Hon jobbade, som konsult, mycket med svenska fotbollsförbundet innan. Pappa (Ulf Kristersson) är mer allmänt sportintresserad. Vi har pratat en del om damfotbollens förutsättningar och när man har en politiker i familjen lär man sig ifrågasätta en del", säger Siri Ed Kristersson.
Siris lag fortsätter värma upp. Liu-studenten ler. Efter en lång skadefrånvaro är hon äntligen tillbaka på plan.
– Jag skadade menisken två gånger på kort tid när jag spelade i Kenty. Det är först nu, för bara några veckor sedan, som jag gjorde mina första 90 minuter på över nio månader. Min tränare (Fanny Måsabacka) skämtade om att jag ju hade kunnat få barn under den tiden.
– Jag har varit tvungen att hitta andra saker att göra. För en tjej som elitsatsat blir det lite konstigt när man för första gången i livet inte kan spela fotboll, berättar hon.
Siris elitsatsning gjorde faktiskt att hon, efter studenten, flyttade till England och klassiska klubben Chelsea.
– Jag spelade med deras F19-lag. Det blev ett år med plugg och fotboll. Sen vände jag hem till Eskilstuna.
Slutsignalen i matchen mellan Liu och MAI går. Liu har vunnit med 1–0 och laget är redo för division 3.
Hur det går?
Det vet inte Siri.
– Jag har pinsamt dålig koll på serien. Men det är roligt här och våra tränare (Fanny och Hanna Måsabacka) är extremt engagerade.