Det finns mycket jag gillar med Peter Gerhardsson. Mest av allt att han känns så ovanligt vanlig för att ha den här typen av uppdrag och för den sköna distansen till förbundskaptensjobbet. Som när det under nuvarande EM-kvalsamling började surras om svensk mittfältskris (vilket förstås var löjligt med tanke på matcher mot Ungern och Slovakien).

– Jag gillar inte de där starka orden. Katastrof och kris kan det vara i världen i övrigt, men aldrig i fotbollens värld, sa Gerhardsson och det har han naturligtvis fullständigt rätt i.

Fotbollen är viktig, men den är inte allt och det är möjligt att det bidrar till att det här känns som ett ovanligt leende och lustfyllt landslag. Inte bara för sommarens VM-succé, utan för att kaptenens sätt att vara starkt bidragit till en inneboende trygghet, där alla mår bra och vet vad som ska göras.

Nu saknades några mer eller mindre viktiga kuggar,  men mot det här så kallade motståndet hade det som väntat ingen betydelse. Det snackas ofta om att de mindre nationerna blir alltmer svårslagna, men det märktes sannerligen inte i det göteborgska gråvädret.

Det blev 7–0 mot Slovakien, det var klasskillnad och en blågul effektivitet som länge nästan var hundraprocentig. 2021 spelas EM i England och då kommer Sverige att vara med, det vågar jag lova redan nu. Island skulle möjligen kunna hota på sin hemmaplan, men. . . nej, jag tror ändå inte det.

Det här blågula laget får inte stryk där heller.

Efter Pia Sundhages riskeliminering har det så tydligt tagits taktiska kliv även om det inte alltid har märkts när motståndet varit halvdant och bestått av parkerade bussar utanför eget straffområde. Många mål mot sämre lag och att hitta ytor som nästan inte finns mot lågt stående försvar har inte varit Sveriges bästa gren genom åren, men nu var det en på sitt sätt imponerande överkörning med bibehållen energi från VM-festen. 

Kosovare Asllani spelade huvudrollen med sin individuella kreativitet, visade vägen och redan efter 1–0 med en hörna som målvakten Mária Korenciová lyckades boxa i eget mål kändes det avgjort.

Efter den svaga våren i Linköping och starka VM-insatsen i Frankrike går Asllani nu i väntans tider och väntar på att Tacon ska bli Real Madrid i spanska ligan. Formen verkar det i alla fall inte vara något fel på. Allra bäst: läckra passningen till förra klubbkompisen Lina Hurtigs 2–0.

Till sist: två mål av Stina Blackstenius efter paus.

Det behövde hon.