Det finns de som anser att fotboll är religion.
I Ebere Orjis värld lever dessa två i en tydlig symbios. Kropp och själ är sidor av samma mynt. Ungefär som det där klassiska klottret utanför Anfield Road i Liverpool för många år sedan: ”Jesus räddar. . . men Kenny Dalglish slår in returen.”
– Jag tackar Gud för att jag får leva det liv jag gör, uppleva det jag gör och spela fotboll som jag älskar. Jag spelar inte bara för mig själv, säger hon.
Hur mycket betyder din kristna tro?
– Mycket. Gud och familjen är det viktigaste i livet.
Vi träffade henne för ett snack efter avklarad träning på Linköping arena häromdagen.
Om inget oförutsett inträffar startar 27-åringen på topp i Linköpings FC:s allsvenska premiär mot Växjö på lördag. Hon fick chansen i en mer central roll i genrepet mot Örebro och tog den.
– Jag är absolut redo för att spela. Det har varit en lång väntan. Vi har ett bra lag och jag trivs verkligen här. Det är lite varmare i Linköping än i Umeå, säger Ebere Orji och skrattar.
Hur kommer det att gå, då?
– Bra. Om Gud vill.
Vägen till allsvenskan började på gatorna i hemstaden Enugu. Drömmen att försörja sig på fotbollen väcktes tidigt. Ebere var stjärna i Nigerias ungdomslandslag, spelade VM 2011, men petades oväntat inför turneringen i Kanada 2015. Troligen för att hon i det läget valt spel utomlands i ungerska Ferencvaros.
Sommaren 2017 flyttade hon till Umeå och sedan dess är hon kvar i Sverige.
Och trivs med det.
– Jag gillar inte Sverige. Jag älskar Sverige, säger speediga anfallaren, som på två och ett halvt år i elitettan svarade för 26 mål och 17 assists.
Hur går det med språket?
– ”Gomorron” och ”hej då” kan jag, men inte så mycket mer.
Det måste vara ett stort steg från Nigeria.
– Ja, det var som att komma till en helt ny värld. En enorm skillnad när det gäller det mesta. Allt är annorlunda.
Enugu är en stad i sydöstra Nigeria med runt 700 000 invånare. 1967 utnämndes staden till huvudstad i utbrytarrepubliken Biafra, men intogs av nigerianska trupper och huvudstaden flyttades. Överhuvudtaget har Nigeria en orolig historia, med ständiga konflikter inte bara mellan det muslimska norr och det kristna söder utan också mellan folkgrupper.
Ebere Orji har mamma och systrar kvar i landet, men har nu inte varit hemma sedan i vintras. I en tid när coronaviruset sprider skräck och oro över en hel värld blir det förstås extra tufft att vara så långt borta.
– Jag har vant mig vid det. Det är svårt att veta exakt vad som händer med viruset. Jag vet mest det jag läser och hör talas om på nyheterna. Klart att jag längtar hem ibland. Men någon måste arbeta och det här är mitt yrke, säger hon.
– Jag har det bra som får spela fotboll på heltid och tjäna pengar. Jag har ett ansvar för dem där hemma och att ta hand om min familj. Att då och då skicka hem pengar är det minsta jag kan göra. Men lite kan jag spara till mig själv också.
Sedan någon vecka är hon inte heller ensam spelare från Nigeria i Linköping. Chinaza Uchendu och Uchenna Kanu har anslutit, men är ännu inte aktuella för startelvan.
– Jag blev jätteglad när jag hörde att de skulle komma hit. Kul att ha dem i samma lag, säger Ebere Orji.
Hur många år till tänker du spela?
– Det är så svårt att säga. Det beror på hur länge du är frisk och stark. Titta på Zlatan Ibrahimovic. Jag tycker mycket om att se honom spela. Han är snart 40 och har fortfarande den där styrkan.