Vi träffar spanjoren på klassiska konditoriet Vete-katten i Stockholm efter att LFC säkrat damallsvenska kontraktet i sista omgången. Rafael Roldan har velat vänta med intervjun tills säsongen är över. Av respekt för spelarna och klubben. Nu är han redo att ge sin bild av säsongen som slutade historiskt dåligt för LFC och med sparken för honom själv.
– Jag förstår att om du behöver göra något, så är det enklaste att sparka tränaren, säger Rafael Roldan som fick lämna LFC efter förlusten mot AIK i slutet av september.
Med tanke på den tuffa säsongen hade kritiker ropat på tränarens avgång redan tidigare.
Var du orolig för att få sparken tidigare under säsongen?
– Nej, för styrelsen visade mig alltid sitt stöd. Att de bestämde sig för att göra något annorlunda efter matchen mot AIK kan jag inte annat än respektera. Självklart håller jag inte med om beslutet, men jag måste respektera det.
Roldan hade vunnit guld som assisterande tränare för Hammarby året innan och presenterades som LFC:s nya huvudtränare inför säsongen. Varken försäsongen eller seriestarten blev som klubben velat. LFC siktade på topplaceringarna i tabellen, men hade blivit av med flera tongivande spelare från året innan.
– Jag underskattade hur viktiga några av spelarna som lämnat hade varit, säger Roldan och nämner bland andra Saori Takarada och Yuka Momiki.
– Det var stora förändringar. När du förändrar så mycket kan inte förväntningarna vara de samma. Momiki var jätteviktig för gruppen. En säkerhetslina. När det blev pressat kunde du alltid passa henne. Jag borde kanske reflekterat bättre över det, och försökt jobba med det.
LFC hade tidigt problem med att skapa målchanser och istället för att få jubla, så grät flera spelare efter matcherna under den tunga seriestarten.
– Vi började inte bra, men innan sommaruppehållet spelade vi väldigt bra. Det visade att vi blev bättre med tiden. Sedan kom sommaren.
Under sommaren sålde klubben några av sina bästa spelare, och lånet av Alva Selerud gick ut. Viktiga Cathinka Tandberg, Emma Östlund och Cornelia Kapocs hade utgående kontrakt och såldes.
– Det var tufft. Den enda som det var bestämt sedan tidigare var Cornelia. Sedan visste vi att vi inte hade råd att köpa ut Alva från hennes kontrakt.
– Sedan blir det Emma och Cathinka. Vi är inte redo och inte förberedda för det. Kollar jag tillbaka på mig själv när det gäller Emma, så borde jag varit mer emot det. Vi borde ha behållit henne, och bara låtit det kontraktet löpa ut. Då kanske vi till och med hade kunnat behålla Cathinka, men man vet aldrig.
Om du hade varit mer emot det, tror du att du hade kunnat stoppa de försäljningarna?
– Beslutet var över mig. Jag gav min åsikt och var såklart emot försäljningen av Cathinka. Jag borde varit mer emot försäljningen av Emma.
Var du tydligare med att du var emot försäljningen av Tandberg?
– Jag tror inte det finns någon coach i världen som har en spelare som Cathinka och inte vill behålla henne. Vi jobbade mycket för att få förnya hennes kontrakt. Självklart ville jag inte att hon skulle lämna.
In kom Aimee Claypole (lån som avslutats), Maria Olafsdottir Gros, Polly Doran, Eshly Bakker och Sara Eriksson.
Efter sommaruppehållet väntade en intensiv period med bland annat allsvenska matcher mot Hammarby och Norrköping, samt två matcher i Champions league. Det var inte optimalt med flera nya spelare, som inte heller var redo för det.
– Vi pratar om spelare vars säsong hade tagit slut i maj. De kom under sin försäsong. Det var inte spelare du kunde slänga in i startelvan direkt. Vi började med en period där vi inte kunde använda de nya spelarna så mycket som vi ville, och vi hade knappt tid att träna. Det var bara match, match, match.
Värvade LFC rätt spelare för framtiden?
– Självklart, annars hade jag inte sagt ja till att de skulle komma. Det enda undantaget är Vilma (Koivisto) som signade just innan jag kom, men uppenbarligen var det en bra värvning. För mig är det spelare med bra potential och bra kvaliteter. Det enda de behöver är tid.
Hade du velat fortsätta i LFC kontraktet ut?
– Jag var motiverad till att fortsätta. Om jag skulle känna att jag inte var motiverad så skulle jag säga upp mig. För mig var det ingen känsla av lättnad att få sparken. Det har varit tufft för mig och alla omkring mig. Jag är den enda tränaren som fick sparken i damallsvenskan i år och det ser inte så bra ut, säger Rafael Roldan.