Det är lika bra att ta det direkt.
Något säger mig att huvudpersonen i den här intervjun blir nästa förbundskapten för svenska damlandslaget. Efter EM nästa sommar kommer det att hända saker och någon annan ska ta över efter Pia Sundhage. Men Martin Sjögren är väldigt tydlig med att det inte finns i hans tankar.
Inte än.
Men förhoppningsvis sen.
– Det är klart att det skulle vara en ära och ett intressant arbete om jag någon gång skulle få en fråga om det. Men det är ingenting jag går och funderar på.
Jag har förstått att du har en klausul i kontraktet i LFC som ger dig rätt att bryta för just det.
– Ja, det har jag. Men jag har aldrig ens haft ett samtal med förbundet om det, så det är bara spekulationer.
Slutsnackat om det.
Det finns så mycket annat att snacka med 39-åringen om.
Speciell match
Det är som vanligt en höst med ständiga skiftningar. Som om vädergudarna tycks ha svårt att bestämma sig. Från regn och rusk till sol och värme. Martin Sjögren huttrar en aning när vi ses utanför lunchrestaurangen.
– Det var kallare än jag trodde. Jag skulle nog ha tagit en jacka också.
Vi tar varsin dagens.
Han caesarsallad, jag skomakarlåda.
Smakar alldeles utmärkt.
Om några dagar smäller det i vad som kan bli den helt avgörande om det allsvenska guldet 2016. Linköpings FC mot Rosengård inför förmodad storpublik på Linköping arena. Martin Sjögren har något förväntansfullt och nyfiket i blicken.
– Det är en speciell match. Vi behöver inte haussa upp något för det är redan gjort. Men vi leder med två poäng, vi har hemmaplan och en hel vecka till förberedelser. Det är en bra sits, säger han.
Rastlös i själen
Googlar du på ”rastlöshet” och ”tränare” är det inte så att det dyker upp en bild på Martin Sjögren. Han var sex år i Malmö och är nu inne på fjärde säsongen i Linköping. Ändå säger han själv att han är den rastlöse typen.
– I grunden är det nog så. Jag har hållit på och flyttat runt under stora delar av mitt vuxna liv.
Växte upp i Gimo. Gjorde A-lagsdebut som 16-åring i division 2. Flyttade till Halmstad för att plugga idrottspedagogik. Träffade Erica (Mårtensson) som sprang häck i landslaget i friidrott. De hamnade på olika universitet i USA (”det var tre timmars inrikesflyg emellan, men ändå samma land”). Pluggade och spelade fotboll i Jacksonville i Florida. Återvände hem till Växjö. Spelade i Värnamo och Växjö. Blev damtränare i Öster. Flyttade till Malmö. Nu i Linköping.
Har du haft något vanligt jobb?
– Ja, jag jobbade som lärare i Växjö. Men inte så länge. Har du?
Nej.
– Du ser. Jag antar att det är som för dig, det blir nästan som en livsstil. Jag trivs jättebra. Jag ska inte säga att jag har svårt att se mig göra något annat, men så länge jag får göra det här så kommer jag att fortsätta med det.
– Sen är det klart att det är speciellt. I början var det bara jag och Erica. Nu fyller vår äldste kille åtta nästa år och vår yngste blir fyra. Det finns mer som knyter dig till där du är. Nu har vi köpt hus också. Det ska mycket till för att vi ska flytta härifrån.
Vad skulle du vilja göra?
– Ett utlandsäventyr skulle vara spännande. Både för mig och för familjen att få uppleva en annan kultur och så. Det hade varit intressant.
Populär
Kontraktet med LFC går ut om ett drygt år och några mer djuplodande diskussioner om en fortsättning har ännu inte inletts. Men Sjögren är populär och går hem i de flesta läger. Lugnet är ett kännetecken. Målet är viktigt, men det gäller att om möjligt njuta på resan dit. Visst finns det berättelser om utbrott, men de är mer undantag som bekräftar regeln.
Han tvekar inte om att eftertänksamheten kan vara en styrka.
– Jag har varit hetare under matcherna, men upplevde att jag kan tappa fokus. Ska jag kunna ta bra beslut vill jag inte sätta mig i sitsen att reptilhjärnan tar över. Jag är ganska lugn som person också. Det är svårt att spela någon annan och att stå upp och skrika bara för att folk ska tycka att man är engagerad. Spelarna varken ser eller hör något ändå.
– Då och då hör man reportrar säga att ”det är ingen aktivitet på bänken”. Ofta är det bara trams. Det som kan förändra en matchbild är att vi tar bra beslut och kan förmedla det ut det till spelarna.
Grubblar du mycket när ni förlorar?
– Nej, inte så att jag inte kan umgås med folk. Klart att det snurrar några varv, men inte så att jag ligger vaken på nätterna. Man får ändå försöka att göra en rationell analys. Det är inte så enkelt att vi alltid är bra när vi vinner och dåliga när vi förlorar.
Stämpel
Med åren har han fått en tydlig stämpel som damtränare, vilket inte är så konstigt eftersom han inte haft något liknande uppdrag på herrsidan.
– Jag har aldrig brytt mig om det. Jag tänker inte så. För mig är det ambitionsnivån som är avgörande. Här får jag jobba med de som är bäst i Sverige och några till och med som tillhör de bästa i Europa. Det ställs höga krav på mig och jag kan ställa höga krav tillbaka.
– Jag trivs oerhört bra i Linköping. Vi har bra förutsättningar, bra spelartrupp…det är mycket som är bra. Det finns inte hur många jobb som helst i fotbollsvärlden och man får passa sig för att titta för mycket på andra alternativ i stället för att uppskatta det man har.
Ärligt: har det varit aktuellt med allsvenskan eller superettan på herrsidan?
– Jag har haft lite lösa förfrågningar, men inget konkret.
Ny profil
Några år har gått sedan Sjögren tillsammans med ordföranden Christer Mård och dåvarande klubbdirektören Anders Mäki kom överens om en delvis ny profil. Från att värva färdiga spelare med förhållandevis höga löner till att jobba mer med unga och utvecklingsbara spelare.
Ett strategiskt beslut, men också ekonomiskt nödvändigt för att vara hållbart över tid.
Då fanns spelare som Magdalena Eriksson, Jonna Andersson, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius i olika ungdomslandslag. Nu var alla med och tog OS-silver i Rio i somras. Utvecklingen är en förklaring till framgången. Kontinuiteten en annan. Det starka drivet ytterligare en. Spelsättet en fjärde.
Martin Sjögren fångar upp en sista kycklingbit med gaffeln och säger:
– Vi har vridit till vår formation för att ha alla våra offensiva spelare på planen samtidigt. (Pernille) Harder sa häromdagen att uppställningen nu tydligen finns på Fifa 17. Det är inte illa. Haha.
På tal om Harder: tror du att hon blir kvar?
– Det känns som 50-50. Det är ingen hemlighet att vi haft mest frågor kring Pernille och Stina. Ekonomiskt kan vi inte konkurrera med de klubbar som är intresserade. De måste välja Linköping av andra orsaker.
– Jag har haft många bra spelare både här i Linköping och Malmö, men Harder är bäst. Ska du göra mycket poäng måste du vara lite individualist, men samtidigt balansera upp med vad som är bäst för laget. Hon har allt det där, säger Martin Sjögren.
Till sist: hur stort skulle det vara att vinna SM-guld?
– Stort. Det var ett mer etablerat lag i Malmö. Första gången är alltid första gången, men här har det mera varit ett projekt som pågått under flera års tid. På så sätt skulle det kännas extra speciellt om det gick vägen.
