– Det var i våras. Då fick jag mitt första allsvenska inhopp. Det var förstås kul, men jag hoppas kunna starta en match i höst, säger Lambohovskillen Noel Sernelius, 17 år.
Tallboda-fostrade Theo Krantz och Malmslätts/Mantorps-fostrade Jesper Lindvall är inte där än.
– Nästa år hoppas vi på, säger Theo och Jesper.
Vad krävs för att nå dit?
– Massa träning. Och att man visar framfötterna och är bland de bästa i P19, säger Noel.
Alla Linköpingsgrabbar i IFK:s verksamhet har en bakgrund i Stångebro United. En väg som de menar var nödvändig för att kunna ta sig dit de är i dag.
– Det behövs en mellanlandning innan IFK och det var Stångebro jättebra på. I Tallboda var det mest på lek och skoj och man hängde med vänner. Det var något helt annat i Stångebro. Mycket mer fokus på individuell träning och att man skulle bli bättre, säger Theo.
Det är en dryg halvtimme innan det allsvenska mötet mellan IFK Norrköping och IFK Värnamo. A-lagsspelarna börjar runda av uppvärmningen samtidigt som Noel, Theo och Jesper sätter sig på läktaren på Platinumcars Arena.
– Vi ser så många A-lagsmatcher vi kan. Vi bor här alldeles intill i en lägenhet, säger Jesper.
Precis som för övriga två i "Linköpingstrion" så gick flytten från Linköping till Norrköping när de skulle börja gymnasiet. Men bytet av klubbadress skedde tidigare än så.
– Det var efter min tid i MB (Stångebro), innan jag börjat gymnasiet. Så då skjutsade mamma eller pappa en hel del, säger Jesper.
– Det är väl först nu som man insett hur mycket de har offrat. Jag skaffade körkort för ett tag sen och det är ju inte direkt billigt med bensin.
Matlådor och annat åker fram och tillbaka mellan de östgötska städerna.
– Mamma och pappa stöttar så mycket de bara kan. Mestadels handlar det om att hjälpa till med matlagning eller med tvätten, säger Noel.
Vad finns oftast i matlådorna?
– Mammas pasta och köttfärssås. Det är favoriten. Helt klart, säger Noel.
Hur "fett" är livet som IFK-talang?
– Man överlever väl. Men det är inte direkt det fetaste livet, ler Noel.
Det är inte bara mamma eller pappa som offrat timmar, och lådor med blandfärs, för att elitsatsningen ska gå vägen. För att nå dit de är nu, och för att nå ännu längre, ut som proffs i Europa, så har grabbarna fått prioritera ned väldigt mycket annat.
– Det är skola och fotboll. Sen orkar man inte så mycket mer, säger Noel.
Theo instämmer.
– Familjen och vänner från Linköping träffar man knappt alls. Den tiden finns inte.
Jesper:
– Om kompisarna vill göra något fysiskt, typ spela padel eller liknande, så behöver man ofta tänka en extra gång. Det är inte bara att köra på. Fokus är på fotbollen och det är till det kroppen ska vara fräsch.
Klarar ni skolan?
– Jo. Men det går i perioder. Jag spelar både med Sylvia och med IFK:s P19-lag så när det blir så mycket matcher kan det vara svårt att hinna med, säger Jesper som tar studenten i vår.
De andra har ett år kvar innan det är dags för att lämna skolan. För en heltidstjänst som fotbollsspelare.
– Det är drömmen. Vi får se vart det går men först vill man spela här och sen ut i stora Europa, säger Jesper.
Drömklubb?
– Real Madrid, ler Noel.
– Näe Barca!, säger Theo
Jesper funderar ett tag innan han säger:
– Chelsea vore kul.
Intresset från trovärdiga, och mindre trovärdiga agenter finns redan.
– Efter att jag gjorde min första landskamp med P16 så dök det upp ett gäng. En del skrev på Instagram bara och erbjöd typ provträningar i Italien. Det luktade mest "scam" (bedrägeri). Men sen hjälpte pappa mig att skriva kontrakt med en bra agent, säger Theo.
– Jag bytte agent för ett tag sen men mitt första agentkontrakt skrev jag som 16-åring. Då var mamma med en hel del i och med att allt var på engelska, säger Noel.
Hur ser man att en agent bara är "scam"?
– Det märks oftast att de inte är så seriösa när de bara skriver på Instagram och inte är mer nyfikna på en som spelare, säger Noel.
Intervjun avbryts av spridda burop från läktaren i Norrköping. IFK har precis släppt in 0–1 i bottenmatchen mot IFK Värnamo. Kanske något som öppnar upp för mer Linköping i Norrköping?