Richt har levt i fotbollens finrum

Snön faller, men flingorna smälter snabbt på gatustenarna i centrala Stockholm. Hit flyttade Lars Richt för kärlekens skull och började ett nytt liv där landslagsfotbollen hamnade i centrum.

– Jag gillade Stockholm från början. Det var kanske lite stort först men jag anpassade mig ganska fort. Det är lätt att göra det när man är nykär, säger Lars Richt och ler, samtidigt som vi sätter oss på ett av fiken i de centrala delarna av stan.

Det hände dock en hel del i Lars Richts liv innan han packade sin resväska och flyttade till huvudstaden. Sport har alltid betytt väldigt mycket för honom och passionen för fotboll hittade han först i Rimforsa IF. År 1970 debuterade han i dåvarande division 6 och var kvar i klubben fram till 1976. Under dessa år klättrade laget från division 6 till division 3 och efter att han presterat bra i moderklubben var både allsvenska Åtvidaberg och division 2-laget (dåvarande andradivisionen) Derby ute efter honom. Valet föll på Derby.

– Jag tyckte att Åtvidaberg var lite för bra. De var svenska mästare på den tiden och jag ville spela från start i ett A-lag och inte hamna i ett B-lag. Därför gick jag till Derby. Men vi gick upp till allsvenskan redan det första året. Sedan åkte vi ju ur direkt också, men det behöver man inte gå in mer på, säger Richt och skrattar.

Säsongen efter var Derby nära på att gå upp i allsvenskan igen. I samma veva smiddes planer för att IF Saab och Derby skulle slås ihop och bli en förening. Detta på grund av att föreningarna inte hade räckt till under sina debutsäsonger i allsvenskan.

– Jag tillsammans med tränaren Sven-Agne Larsson blev anställda i den nya föreningen innan den var bildad. Förslaget blev dock nerröstat med en röst, så det blev ingen sammanslagning förrän tre år senare. Det innebar att många spelare försvann. Jag gick först tillbaka till Rimforsa men hamnade sedan i Sandviken istället, berättar Richt och fortsätter:

– Tiden i Derby var ändå min bästa tid som fotbollsspelare. Det var bara positivt. Vi var ett jättebra lag. Jag minns när vi spelade mot Hudiksvall den sista matchen i division 1. Vi var tvungna att vinna för att gå upp och vann med 3–2. En sådan match minns man naturligtvis. Sedan minns man några från allsvenskan också.

– Vi var ett jättehärligt gäng där hela laget umgicks. Vi var jämngamla många av oss. Men de sakerna man kommer ihåg är inte tryckbara, säger Richt och skrattar.

– Ja, det är det väl, säger Richt och skrattar högt på nytt. Han tar en titt omkring sig för att se om någon i närheten lyssnar innan han fortsätter:

– Det var en annan kultur efter matcherna på den tiden. Det förekom att vi festade en del.

Han ler lite hemlighetsfullt och ger en blick som förklarar att han inte kommer utveckla svaret mer än så.

Under Linköpings herrfotbolls storhetstid, som Lars Richt var en del av, var både Derby och Saab högt upp i seriesystemet och tampades. Nu har det gått flera år där Linköpingslagen på herrsidan återfunnits längre ner i seriesystemet. I skrivande stund kämpar Linköping City för att ta sig uppåt i division 1 och hoppas kunna bli stadens lag. Richt påstår dock att det var den där uteblivna sammanslagningen 1979 som förstörde för den lokala fotbollen.

– Linköpingsfotbollen dog lite då. Vi hade ett bra lag i Derby och ett bra lag i Saab. I och med att det inte blev någon sammanslagning förrän tre år senare hade många av de duktiga spelarna försvunnit. Thomas Månsson, Håkan Lundström, Janne Hellström, Ruben Svensson... Det var många duktiga spelare som gick till andra klubbar eller slutade, säger Richt.

Fotbollskarriären högre upp i seriesystemet började gå mot sitt slut för Richt och han fick sin drömtjänst på Östergötlands idrottsförbund som kanslichef. Det var sedan 1990 flyttlasset gick till Stockholm. Han fick en tjänst hos Hammarby som kanslichef men började med att ta tjänstledigt då han samtidigt blev erbjuden att jobba med hemma-EM 1992.

– Det var ju en dröm att få jobba med ett sånt event som EM. Det sker ju bara en gång i livet. Hammarby fick sedan en dålig ekonomi och jag fick ett nytt erbjudande från förbundet vilket gjorde att jag fortsatte där. Vi bildade en marknadsavdelning som jag jobbade med det första året och sedan fick vi dam-VM 1995 och då blev jag även ansvarig för det, säger Richt och ler.

Till sist fick han tjänsten som landslagschef vilket innebar att han hade ansvaret för alla landslag på herrsidan.

– Jag tror att ödet styr. Det som sker det sker. Det är klart att hade jag inte flyttat till Stockholm hade jag inte haft det här jobbet. Men hade jag inte spelat i Sandviken kanske jag inte fått jobbet på ÖIF som i sin tur inte hade gjort att... det är så mycket som hänger ihop.

Inom jobbet har han, enligt sin egen beskrivning, varit som en extrapappa för landslagsspelarna. På så sätt har han kommit väldigt nära många av de svenska fotbollsstjärnorna.

– Alla spelare är vanliga människor precis som du och jag. Ju längre tid jag har jobbat med landslaget desto mer tid har jag lagt ner på spelarna. Jag har fått en bra relation med de allra flesta. Vissa som varit med länge, som kanske spelat mer än hundra landskamper, är det klart att man får en särskild relation till. Det blir som en andra familj kan man säga.

Under tiden han jobbat som landslagschef har flera olika personligheter varit en del av verksamheten. Den mest omtalade är Zlatan Ibrahimovic som nu slutat spela för Blågult. Han är känd för sin starka personlighet och att han alltid tagit sin egen väg. Det är något som stuckit i ögonen hos många och gjort att det nu blivit mycket snack om "laget före jaget" i och omkring den svenska landslagsfotbollen.

– Där kanske jag skiljer mig från andra i min åsikt. Om vi tar Zlatan som exempel är det många som tror att han är ett riktigt ego. . . men det är han ju inte. Han är en otrolig lagspelare om du frågar mig. De som säger att det är mycket bättre utan Zlatan håller jag inte med. Jag tycker att man ska ha de bästa fotbollsspelarna i landslaget oavsett hur de är som personer. Det handlar snarare om en ledarfrågar och att få alla att passa in.

– Jo, i Sverige har det blivit så att man antingen är för Zlatan eller emot Zlatan. Han var egen, inte typiskt svensk och fogade sig inte i allting utan gick sin egen väg oavsett vad man sa. Det får man anpassa sig efter tycker jag. För mig handlar det ultimata ledarskapet om att forma laget så att alla individer får vara med. Vi hade ju ganska stora framgångar med Zlatan också. Han är utan tvekan vår största spelare genom tiderna. Det kommer att komma upp nya talanger som också vill gå sin egen väg och då gäller det att lyckas forma in dem i ett lag.

En lokalt fostrad fotbollsspelare som varit med i landslagssammanhang flera gånger, men inte riktigt slagit sig in i den ordinarie truppen, är Brokindssonen Anton Tinnerholm som nu spelar i New York City. Där menar Richt att när Tinnerholm valde att gå till MLS försämrades också chanserna till spel i den blågula tröjan.

– Det är nog bra att spela där men det är samtidigt svårt att bli synad som när du spelar i Europa. Gustav (Svensson) har ju ändå bevisat att det går att vara med i landslaget även om man spelar i USA, men ligorna i USA och även Kina gör det svårare att ta en plats i ett landslag.

– Man ska alltid ha drömmar om att någon gång kunna ta guld. Men med den konkurrensen som är borde vi fortsätta på den vägen vi är inne på. Det är egentligen vår klubbverksamhet som är den svaga länken och det beror på en enda sak. Vi har för lite resurser i Sverige. Man har inte råd att behålla sina spelare. Hur man ska kunna göra det finns det inget svar på. Vi konkurrerar med England som bara tv-mässigt har 100 gånger så mycket mer pengar som Sverige. Det kommer aldrig att bli rättvist men vi ska bygga på det som vi är bäst på med organisation och ett bra försvar. Jag tycker att vi är bland de bästa i världen när det gäller att organisera oss. Det är viktigt. Helheten gör hela resultatet.

– Nu kommer jag ta det lugnt. Det är hela syftet med att gå i pension, säger Richt och skrattar till.

– Vi har en lägenhet på Mallorca och kommer nog spendera mer tid där. Vi kommer även lägga mer tid på barn och barnbarn. Jag kommer ha lite uppdrag, bland annat som delegat för Uefa och Fifa där jag kommer att åka på lite olika matcher.

– Nej, det tror jag inte. Den dragningen har jag inte riktigt, avslutar han och ler.