En kulturbärare lämnar Östgötaporten – men 65-årige Dale Reese kommer inte gå i pension än.
Den omtyckte och profilstarke amerikanen, som kom till Halmstad redan som 18-årig utbytesstudent 1973, blir skåning efter säsongen.
Idrottsskadeterapeuten (jo, titeln säger så men i praktiken är han medicinsk allt-i-allo) tar alla sina minnen från 18 år i Norrköping, sin omtalade och väldokumenterade kunskap och den säregna humorn med sig för en ny utmaning i Helsingborg.
– Det ska bli spännande. Jag hade kontakt med Helsingborg redan för ett år sedan och har följt dem ganska länge, säger Reese.
Märkligt nog blir Dale Reeses sista IFK-match mot just Helsingborg hemma på söndag. Ett HIF som kommer skickas tillbaka till superettan nästa säsong.
– Klubben gör en nystart. Det påminner om när jag kom tillbaka till IFK från USA 2010. Då handlade det om att göra spelarna fysiskt förberedda för att komma tillbaka till allsvenskan så snabbt som möjligt. Det gick redan det första året. Jag såg det som en utmaning att vara en del av den organisationen i IFK och det här blir en liknande utmaning. "Granen" (Andreas Granqvist) känner jag ju väl till sedan tidigare också, konstaterar han.
Dale Reese lämnar Norrköping med blandade känslor. Yrkesmässigt hade han önskat en större roll i IFK Performance Center som han själv var med och skräddarsydde innan det fanns på plats.
– Min målbild var att det skulle vara ett helt annat utvecklingscenter än vad det är idag, en grundplåt till en framtida utveckling inom fysiologi och sånt som jag håller på med. Det har inte lyckats till hundra procent och jag får ta på mig det. Jag tappade intresset när jag inte fick tillfälle att jobba med Performance Center. Varför det blev så får de andra i ledningen svara på. Jag hade velat att det skulle vara en fjäder i hatten för IFK Norrköping, stå för något som inte finns någon annanstans och vara ett ekonomiskt ben. Men alla ingredienserna finns på plats. Det är bara att hoppas att de kan förvalta det, säger han.
Det är omöjligt att svara på hur många människor och olika krämpor han har ställts inför under sina fyra sejourer i Norrköping. Det är långt ifrån bara A-lagsspelarna i IFK som han har fått hjälpa.
– Jag har fått erfarenheter utan dess like och har jobbat med så många olika tränare och varit delaktig i utvecklingen hos så många. Och jag har lärt mig en massa namn som jag har glömt bort. Det kommer fram folk hela tiden och hälsar och jag fattar ingenting. "Jaha, det var den där fotleden", säger Reese och skrattar.
Det finns gott om historier om hur han har glömt bort även spelarnas namn. Men professionaliteten i arbetet har nog aldrig ifrågasatts.
– Jag vet att jag är jättebra på det jag gör. Det har känts bra när vi har tagit hit spelare som har varit skadade, fått ordning på dem och sen kunnat skicka ut dem igen. Jag har känt en enorm uppskattning att de tycker att jag har kapacitet för att klara av det.
Emir Kujovic var väl ett väldigt tydligt sånt exempel?
– Haha. Ja, typ sånt.
Vid sidan av klubbuppdraget kommer Dale Reese fortsätta jobba med herrlandslaget. Han var med i Blågult redan under Olle Nordins tid 1986–1990 och värvades även dit när IFK:s guldmanager Janne Andersson blev förbundskapten 2016.
– Det var ett villkor att jag skulle kunna fortsätta jobba med landslaget. Jag har kontrakt till december 2022, säger han.