Korpvallen, plan 7. Dyrgriparna håller som bäst på för att förbereda sig inför fotbollsmatchen mot Coop BK. Per Jangius står och delar ut strumpor och tröjor till spelarna ur lagets stora matchbag. Någonting som han har gjort många, många gånger förr. Han är nämligen inne på sitt 37:e år inom korpfotbollen. 26 av de åren har han tillbringat tillsammans med Saab Dyrgriparna.
Det var som nyinflyttad 20-åring som Per Jangius kom i kontakt med korpfotbollen för första gången. Då jobbade han på Malmen och målflygsdivisionen hade startat ett lag som Per gick med i. Året var 1977.
– Laget fick namnet Semper Primus (mot framtida segrar), den devis som divisionen använde som sitt valsspråk, förklarar Per.
Och han var fast direkt.
– Jag gillar verkligen inställningen, man får det roligaste genom att spela matcherna samtidigt som det finns lite spänning. Jag testade att träna med ett vanligt lag runt -82 men ja... att springa en mil på träning lockade aldrig riktigt.
Nej, i stället blev han blev korpen trogen. 1989 var han med och startade Saab Dyrgriparna. Namnet en lek med stridsplanet så klart.
– Föreningen startade 1 februari, dagen efter var den dagen då ett Jas-plan kraschade under landningen på Saabs flygfält. Så vi började med ett haveri kan man säga.
Men laget har varken kraschat eller försvunnit. Laget är sedan starten ett mixlag, alltså både killar och tjejer. Så också när man möter Coop BK.
– Det ska vara minst tre tjejer på plan samtidigt i en mixedserie, förklarar Per och fortsätter:
– För mig har det alltid varit det bästa, det kan lätt bli lite aggressivt i de rena herrserierna. Det har heller aldrig varit några direkt skador, jag tror att det är en lite överdriven bild som många har av korpidrott överlag.
Planen finns för att fortsätta i ett par år till.
– Det skulle ju vara roligt, för vad det nu är värt, att spela i 40 år. Så det blir minst till 2017. Jag märker ju att farten och reaktionen har blivit lite sämre, men blicken för spelet, den har nog bara blivit bättre.Och så alla tvättarna, jag brukar ta den. Det har nog blivit runt tretusen stycken sen slutet av 90-talet, säger han och skrattar.
Men tror du att du bara kan sluta när det väl blir dags?
– Nja, det blir väl att man går här på kanten bredvid i stället när vi väl kommer dit.
Och matchen mot Coop BK då?
En hedersam förlust med 2–6.