Receptet för seger mot Häcken? "Spela vårt eget spel. Inte bli för passiva. Pressa högt som vanligt. Ha possesion. Balans i laget. Se upp för deras kontringar."
25-åringen beställer någon slags kaffe med havremjölk och slår sig ned på andra sidan av det lilla träbordet. Det är en höstdag som ärligt talat är rätt svår att tycka om med blåst och ständig risk för regn.
Men vad bryr sig Olga Ahtinen om vädret när det finns så mycket att tänka på?
Som allsvensk guldstrid med LFC.
Som toppmöte med Häcken på söndag.
– Jag vet att många är förvånade att vi är med däruppe, men när jag ser oss varje dag är jag inte överraskad. Vårt mål har hela tiden varit topp tre, spelidén har växt sig starkare och nu kan alla se vad och var vi är.
Hur mycket roligare är det att gå till jobbet då?
– Jag har varit i bottenlag och vet hur jobbigt det kan vara. Du får så mycket mer energi när du vinner. Men om du aldrig förlorat hade det inte varit alls lika kul att vinna.
Är du dålig förlorare?
– Det skulle jag säga. Nyss förlorade jag tre gånger i rad mot min kille i något spel. Då märkte jag det. Haha. Men det är nog en sak som har tagit mig till där jag är idag.
Det finns människor som på något sätt är födda till ledare.
LFC-kaptenen är en sådan.
En auktoritet med pondus som inger respekt. Åtminstone på planen där hon både hörs och syns. En av allsvenskans absolut bästa mittfältare under säsongen och den senaste tiden dubbel segerskytt mot både Vittsjö och Hammarby. Det hon gör vill hon göra bra. Inte halvbra. Och fotbollen kommer först.
– Livet kretsar kring fotbollen och jag gillar att ha det så. Allt eller inget. Jag har många gånger tänkt att jag skulle plugga eller göra något vid sidan om, men jag vill fokusera. Andra gillar att ha något annat att syssla med, men det här passar mig bäst.
– Satsar jag på något gör jag det fullt ut. Annars får det vara. Det gäller nog det mesta i livet, säger Olga Ahtinen.
Kaptensrollen?
– Jag trivs med den. Jag blev väldigt förvånad när jag fick frågan…men när jag fick tänka lite mer på det, så varför inte? Det är inte så att det ger mig någon extra stress. Jag fattar att jag har egenskaper som passar och vi har många som tar stort ansvar.
Olga Ahtinen har avgjort de två senaste matcherna. "Skottet har alltid varit en av mina styrkor som jag borde ha använt mig mer av tidigare. Vårt spel erbjuder mig också fler chanser att kliva framåt", säger hon.
Hon debuterade i A-laget i Karleby – drygt tio mil norr om Vasa, i höjd med Umeå på andra sidan gränsen – i finska ligan redan som 15-åring. Flyttade vidare till danska Bröndby, gjorde en kort sejour med LB i Malmö, är nu inne på säsong nummer tre i Linköping och tackar flytten till Linköping för det stora lyftet.
– Det känns som att LFC är ett bra ställe att vara på. Jag har utvecklats mycket själv och vi har utvecklats som lag. Det är roligt att vara med på den här resan. Vårt sätt att spela är som jag vill spela.
Vad skulle det betyda med SM-guld och Champions league?
– Jättemycket. Ett sätt att ge tillbaka för att man har fått den här chansen och ansvaret. Det skulle vara fint.
Olga Ahtinen har avgjort de två senaste matcherna. "Skottet har alltid varit en av mina styrkor som jag borde ha använt mig mer av tidigare. Vårt spel erbjuder mig också fler chanser att kliva framåt", säger hon.
Damfotbollen utvecklas explosionsartat, de stora klubbarna ute i Europa satsar allt mer och intresset växer. Nu har Olga Ahtinen ett år kvar på kontraktet med Linköping och inga tankar på annat.
– Jag har ändå flyttat ganska många gånger och har redan bott i tre länder. Nu har jag hittat rätt i lägenheten här och Linköping börjar kännas mer och mer som hemma. Så upplevde jag det aldrig i Köpenhamn eller Malmö. Jag har längtat efter den känslan. Det syns på planen om du mår bra utanför.
Vad är nästa steg?
– Klart att jag någon gång vill spela i en ännu större liga. Jag vet inte vilken. Det viktigaste är att spelet passar mig. Samtidigt vill jag vara nöjd här och nu. Jag spelar redan utomlands.
Hur viktig är fotbollen?
– Jag hade inte bott i Sverige om jag inte spelat fotboll. I stort sett hela mitt liv är fotboll. Men så klart finns många andra viktiga saker och jag försöker att inte ta något för givet.
Vad ska du bli när du blir stor?
– Jag vet inte. Vissa dagar tänker jag att jag ska bli lärare. Nästa dag lockar det att bli kosmetolog. Vi får se. Oavsett vad vill jag att det ska finnas en passion. Jag vill inte jobba bara för att jobba. Att vara tränare lockar också, men knappast att ha det som yrke.
Olga Ahtinen har hittat hem i Linköping.
Olga Ahtinen hoppade in i Finlands samtliga EM-matcher i somras, men fick inte spela så mycket som hon hoppats på.
– Jag visste vartåt det lutade, men vem vill inte spela mer? Samtidigt var det en stor upplevelse med publiken och intresset. Jag hoppas att det kommer till Sverige också. Tråkigt att många matcher inte ens når upp till tusen åskådare. I Linköping är vi enda laget på högsta nivån, vi kämpar för att vinna SM-guld, vi spelar rolig fotboll…jag fattar inte att varför det ska vara så mycket mer folk på herrarna?
Hon berättar att hennes föräldrar alltid brukar säga att de tidigt såg vad hon ville. Det var givet med fotboll…fast ändå inte.
– Först vill jag inte ens börja spela. Mest för att jag hade en ett år äldre syster som redan gjorde det. Jag ville vara annorlunda och det tog ett tag innan jag vågade byta åsikt. Men sen blev det ganska seriöst ganska snabbt.
Hon läste svenska i skolan, men har lärt sig språket under åren i Linköping och för en oinvigd låter det nu som gemytlig Muminsvenska.
– I Malmö vågade jag inte prata svenska, för det var så annorlunda. När jag kom till Linköping var alla så stolta över att jag försökte och det hjälpte mycket.
Med guld i blick. "Nu är det mer att man har fattat att vi kan ta guld. Men vi har snackat mycket om att fokusera på oss själva och inte ödsla energi på annat. Det är ändå viktigast vad vi gör", säger Olga Ahtinen.
Olga Ahtinen lutar sig tillbaka i stolen, dricker upp det sista av kaffet och skrattar när hon säger:
– I vissa grejer har jag nog blivit lite svensk, men jag är verkligen jättefinsk. Vi har bastu och salt lakrits och är så stolta över de grejerna. Ni i Sverige har så mycket med Ikea, HM och en massa annat och hinner inte vara så stolta som vi är. Sånt där fattar man nog först när man flyttar utomlands. Det är svårare att få chokladbollar och knäckebröd i Frankrike och England.