Corren tog ett snack med ÅFF-nyförvärvet om säsongspremiären mot IFK Göteborg på söndag, livet som fotbollsspelare och familjen.
– Egentligen hade jag inte haft några problem med att vara kvar i Brommapojkarna. Det har lagts upp som om jag skulle vara klar med den klubben. Ingen hade varit gladare än jag över det. Jag och klubben hade ett öppet samtal hela tiden.
– Samtidigt vill jag spela fotboll på högsta möjliga nivå och nu föll sig bitarna så här. ÅFF dök upp som ett alternativ och det sa jag till BP och de önskade mig lycka till.
Mauricio Albornoz sitter och tittar ut från fönstret på fiket där vi träffats. Stora torget och Linköping kanske inte heller riktigt kan mäta sig med ett Stockholm och det myllrande livet där men Albornoz säger ändå att han trivs.
– Jag hade aldrig varit i Linköping heller innan jag flyttade hit men nu bor jag som många andra i laget här och jag gillar det. Det är en bra liten storstad så att säga.
Kanske är det bara ett konstigt sammanträffande men Åtvidaberg var faktiskt också det lag som Mauricio gjorde sin a-lagsdebut mot 2008.
– Ja, haha, vi förlorade med 2–0 eller 2–1. Förlust blev det vilket fall. Men det var hårda matcher och av någon anledning så var det alltid årets varmaste dag när vi skulle möta ÅFF på Kopparvallen. Stekhett verkligen.
"Blir en tuff match"
Men att du ändå byte klubb efter så lång tid, vad för att du kände att du behövde ett miljöombyte eller för din egen personliga utveckling?
– Det är svårt att säga, helt ärligt visste jag inte så mycket om ÅFF på förhand förutom att det är just en mindre klubb och där alla tar hand om varandra. Men de jag känner som varit i klubben tidigare, Imad (Chhadeh, 2002–2006, reds anm.) bland annat, säger att de trivts bra och har kunnat utvecklas som fotbollspelare. Men det är klart att jag vill fortsätta utvecklas som fotbollsspelare, berättar Mauricio.
Han är snabb i svaren men ger samtidigt ett eftertänksamt intryck. Och totalt fokuserad på vad både han och ÅFF ska prestera under 2015.
– Personligen känner jag lite som en friidrottare som brukar säga att de har en höjd eller en tid i kroppen. Att både se och känna att jag kan bli bättre som fotbollspelare och att det ger resultat ... det motiverar mig verkligen. Och vad gäller laget så tror jag att vi kommer ha en kurva som pekar uppåt. Det lär bli en tuff men rolig match nu på söndag mot IFK Göteborg men det Åtvid som går ut på planen då kommer inte vara samma Åtvid i slutet av säsongen. Vi kommer formas och utvecklas på vägen.
Men du känner dig frisk, inga skador?
– Jag fyllde 27 för någon vecka sedan och visst, ibland kan jag tänka att ”om jag ändå vore 23 igen, då skulle jag kunna göra det här och det här” men det är lätt då att faktiskt glömma bort den tid som passerat däremellan och all erfarenhet jag har samlat på mig under tiden. Det gör mig också till en bättre fotbollsspelare.
Hatar tappa bollen
Vad gör du annars när du inte spelar eller tränar? Hinner du med någonting mer?
– Jodå, vänner, familjen. Familjen är viktig.
Mauricios bror, Miiko, spelar i tyska bundesliga för Hannover ’96 och blev dessutom uttagen för chilenska landslaget under fotbolls-VM i Brasilien. Brödernas föräldrar kommer från Chile respektive Finland.
– Jag och brorsan snackar i princip varje dag så vi är riktigt tajta. Jag har varit där och hälsat på också och sett två matcher, det var kul.
Vad behöver du själv bli bättre på som fotbollspelare?
– Ja, hmm. Jag hatar att tappa bollen eller när jag överlag gör någonting dåligt, men det är svårt att svara på. Gör jag någonting dåligt försöker jag få till en snabb analys och rättar till det. Jag går inte och grämer mig så mycket.
Återigen ger Mauricio ett lugnt och samlat intryck, funderar på svaren men är tydlig med vad han vill säga. Kanske på samma sätt som han är på fotbollsplanen. En välbalanserad mittfältare som ändå måste vara snabb i vändningarna.