Det är först när vi tittar bakom siffrorna 3–2 som det mest spännande och imponerande finns.
Nämligen det sätt Motala AIF visade hur de kommer att tackla division 1 2014.
Trelleborg kom till Idrottsparken med en handfull spelare i startelvan med rutin från allsvenskan. De klev ut med hemvändande Freddy Borg och förre Malmö FF-spelaren Alexander Nilsson på topp. På bänken fanns Oliver Karekezi som gjorde ett par riktigt starka säsonger i Helsingborg i mitten 00-talet.
Maif gav fan i vilka som fanns på andra sidan.
Motalalaget ställde upp med sitt höga försvarsspel och flyttade boll så snabbt, så rakt att tempot under matchens första 25 minuter var en ren fröjd. Det gav också ett 1–0, ett mål som var en instruktion hur laget vill spela anfallsfotboll när Ibrahim Alushaj, efter spelvändning, instick och djupledsboll, till sist avslutade i nättaket.
Trelleborg åt sig in i matchen i slutet av första halvlek och känslan var att det fysiskt starka skånelaget skulle vinna än mer i mark i andra. Utvecklingen blev två nya Alushaj-mål (en vacker lobb och ett lite mer turligt mål) på tio minuter och 28-åringen var centimeter från ett fjärde med sin jättevolley.
Det blev inte 4–0, istället reducerade Trelleborg två gånger om och sista 20 minuterna var ett slutkört Maif rejält nere i skorna. Men laget, anförda av mittbackarna Martin Ekström (vann allt i luftrummet)/Marcus Haglind-Sangré och mittfältsterriern Besart Kalludra stod pall och kvitteringen var aldrig riktigt nära.
Jag hörde klyschor efteråt om att det bara var en match och det kommer att bli krig i 25 omgångar till.
Visst, fakta svårt att svara emot.
Men premiären betydde nog mer än så. Det var ett tungt bevis på att man har ett spel som håller, ger segrar och borde få de dryga 700 i publiken att vilja komma tillbaka.