Tuff start på jobbet, har man ju hört talas om. Men det här?
Efter en sedan länge planerad USA-semester hann Linköpings FC:s nya klubbdirektör knappt sätta sin fot på kansliet förrän coronaviruset lamslog en hel värld. Sedan tog det några veckor innan Göteborg vann tvisten om Stina Blackstenius och landslagsstjärnan plötsligt försvann.
Nu sitter hon på läktaren på Linköping arena, kisar mot solen och verkar trots allt ganska lugn.
– Tack vare trogna partners och gåvorna från i fjol har vi en stabil ekonomi nu. Många klubbar har det säkert värre. Men vi klarar inte hela året om det inte drar igång, det gör vi inte. Hur tacksamma vi än är går det inte att långsiktigt bygga på stöd och gåvor, säger Frida Andersson.
Krisen slår obarmhärtigt mot alla och ni kanske också har läst rubriker om att "damfotbollens existens är hotad". Samtidigt kan möjligen en annan effekt bli att svenska klubbars konkurrenskraft ute i Europa ökar när lönerna går ned i övrigt. LFC beslutade relativt tidigt att korttidspermittera spelare och ledare och har redan fått statliga stödet utbetalat.
– Utan det stödet hade vi inte klarat oss och därför hade det varit direkt oansvarigt att inte permittera. Det är enda sättet att överleva, säger klubbdirektören.
Vid sidan av fotbollen är poker det stora intresset. 39-åringen från småländska Rydaholm spelar en hel del och tar med sig erfarenheterna till ordinarie jobbet.
– Man ska inse sina begränsningar och jag är inte tillräckligt bra för att leva på poker. Däremot har jag kompisar som gör det. Jag gillar att det är ett strategiskt spel, med mycket matematik och psykologi. Man får lära sig att inte bli för irriterad och påverkad av sina känslor. Det kan jag ta med mig in i fotbollen också.
– Det är inte alltid det blir som man tänkt sig och hade det varit för några år hade jag nog blivit mer hispig över allt som hänt den senaste månaden, säger hon.
Häromdagen rankade Aftonbladet damallsvenskans 20 bästa värvningar. På fyra av de fem första platserna: spelare som lämnat Linköping för hårdsatsande konkurrentklubbar. Listan toppades av Stina Blackstenius och för LFC var det förstås också en prestigeförlust att tappa anfallaren. Frågan är om de två senaste årens femteplatser åtminstone delvis devalverat ställningen som toppklubb, om attraktionskraft gått förlorad och om LFC numera har betydligt svårare att locka till sig spelare av högsta klass.
Frida Andersson har hört snacket, men säger:
– Tråkigt att Stina lämnade, men vi har fler duktiga spelare. Många vill vara i ett lag som spelar Champions league och där är vi inte just nu.
När är ni det?
– Vi kan vara där redan nästa år, men mer långsiktigt inom en femårsperiod. Det tror jag. Många tycker att vi ska vinna SM-guld varje år, men tålamodet är viktigt.
Det finns andra klubbar som betalar mer.
– Ja, det är ofta de med mest pengar som hamnar högst upp och idag har Göteborg och Rosengård dyrare spelartrupper än vad vi har.
Vad kan ni locka med?
– Stora möjligheter att utvecklas som fotbollsspelare. Faciliteterna på arenan. Linköping som stad. Vi behöver bygga från grunden igen och hitta talanger från närområdet. Skapa en egen identitet. Oavsett om Olof (Unogård), William (Strömberg), Peter Gerhardsson eller Janne Andersson är LFC-tränare ska vi spela på vårt sätt.
Tanken är allsvensk premiär 31 maj, men Andersson hade gärna väntat lite till.
– Med tanke på vad myndigheterna säger hade det känts bättre med början av juli. Inga problem att spela längre in i november om det behövs, säger hon.