Sebastian Vestling, Emil Arvidsson och Didrik Grönqvist supportar Hjulsbro IK så ofta de bara kan.
– Vi började första matchen förra säsongen. Det var första gången vi stod här som ett gäng, säger Sebastian Vestling, 13, och samlar ihop klacken.
– Tajta ihop er nu och håll i hörnen på tifot, vrålar Sebastian kort därefter.
Sebastian Vestling, Emil Arvidsson och Didrik Grönqvist berättar om bakgrunden till klacken. "Vi vill stötta dem så mycket vi bara kan", säger 14-åringen.
"Kom igen Hjulsbro", vrålar klacken.
Klacken håller upp sitt egengjorda tifo. Lakan hemifrån, tuschpennor och penslar. Nu står det "Hjulsbro. Där drömmar blir verklighet".
Hjulsbro-spelarna springer ut på den varma konstgräsmattan. Då tänder också några i gruppen ett par blå bengaler.
Efter matchen berömmer Hjulsbros evighetsmaskin, Jesper Zenob, klacken.
–Det känns framförallt när de inte är där, då är det helt tyst. De betyder jättemycket. Det märks också att de ser upp till oss jättemycket, säger han och torkar svetten ur pannan.
När matchen drar igång tänds bengaler och ett tifo hålls upp.
När matchen är slut, Hjulsbro förlorade på straffar, står grabbarna kvar och applåderar laget. Trots den nesliga förlusten.
Varför började ni med er klack?
– De flesta av oss gick på fritids här och hade en del av spelarna som ledare. Det peppade oss att kunna peppa dem, säger Didrik Grönqvist, 14.
Emil Arvidsson, 15, hummar med.
– Sen är gemenskapen i den här gruppen jätteviktig. Vi har gått på alla hemmamatcher och åkt på någon bortamatch. Vi hoppas kunna göra det så länge vi har möjlighet. Nu vill vi också rekrytera lite yngre medlemmar som kan gå med kanske när vi inte har tid längre.
På Grebovallen står ofta Grebo Tifogrupp och sjunger fram sitt lag i division 3. De är yngre än de två andra klackarna vi besöker men att supporta sitt Grebo är viktigt. "Gemenskapen är jättebra, och sen vill vi stötta våra Grebo-spelare", säger Vilgot Kraigher.
Hjulsbros "Blå vikingarna" är långt ifrån den enda klack som bildats runt ett lag i de lägre serierna. Grebo Tifogrupp (division 3) och Ljungsbro Ultras (division 2) är två andra exempel på klackar som bildats av barn och unga.
– För oss var det kvalmatcherna till division 3 som gjorde att vi drog igång klacken. Sen missade vi tyvärr en av matcherna för att vi skulle på ett kalas men vi vill verkligen ge laget pepp, säger Grebo-supportern Vilgot Kraigher, 12.
Förankringen är minst sagt lokal. Alla grabbar i Grebo-gruppen har bara några minuter med cykel till Grebovallen.
– Ikväll är vi 15 personer men vi kan vara fler. Vi alla spelar i Grebo och bor här, säger Emil Käll, 12 som håller upp en egenmålad flagga med tifogruppens egen logga på. En grön eldfigur med kraftiga ögonbryn.
Vad tycker era föräldrar?
– De tycker att det är kul. Sen hjälper de till lite med pengar ibland. Några mammor har sponsrat konfetti och sen får vi gamla lakan för att göra nya tifon. Men vi skulle behöva en ny trumma, säger Melker Lundbring, 11 och manar igång klacken.
Ljungsbro-klacken laddar för en match.
Milo Alf och Alvar Frantzén står ofta och hejar på sitt BK Ljungsbro.
Inspirationen tas från Stockholmsklubbar som AIK, Djurgården och Hammarby.
– AIK. Black Army. Det är våra favoriter, säger Milo Alf och Alvar Franzén i Ljungsbro Ultras.
Även Ljungsbro Ultras startade för bara något år sen men har blivit ett ständigt inslag runt Ljungsbros matcher.
– Vi vet att de gillar oss. Sen är det rätt så mycket jobb med allt det här. Det tar ett par timmar med att måla flaggor med sprayburkar, säger Alvar.
Hjulsbro-klacken kallar sig de blå vikingarna.
Pyroteknik på svenska fotbollsarenor är en omtvistad fråga, framförallt i herrarnas allsvenska. Men i och med de unga klackarna så börjar det också bli en fråga i division 2 och nedåt i seriesystemet.
– Det är kul och spelarna får energi när vi tänder på och skriker högt. En gång så kom det rök in på planen så då fick vi en anmälan till fotbollsförbundet. Vi har blivit lite lugnare nu. Men vi kör tills domaren säger till oss, säger en av grabbarna i de blå vikingarna.
Psykningar?
– Nej. Visst kan vi bua ibland men vi vill inte gå in och attackera någon spelare. Det här handlar om att vi vill att Hjulsbro ska vinna, säger grabbarna i Hjulsbroklacken.
Carro Phalén, på Östergötlands Fotbollsförbund svarar:
– Visst har vi märkt av dem vid våra matchbesök. På det stora hela ser vi det som ett trevligt inslag som kan stärka föreningskänslan.
Stundtals tänds det pyroteknik och bengaler runt dessa matcher? Hur tänker ni kring det?
– Det är inte tillåtet och hemmalagets förening är skyldiga att säkerställa säkerheten på matcharenan, säger Carro Phalén.
Förluster och motgångar till trots. Klackarna runt de lokala fotbollslagen lär fortsätta rama in matcher under en lång tid framöver.