Fotbollstränaren upplever några minst sagt tuffa säsonger.
2017: jumboplats i superettan med Åtvidaberg och avsked från tränarjobbet i förtid under hösten. 2018: jumboplats i superettan med Värnamo och minst sagt utsatt läge inför andra halvan av säsongen.
– Det är klart att man alltid vill känna sig som en vinnare, men det går inte att tänka på det som varit. Du måste vara här och nu. I så fall skulle jag lika gärna kunna titta tillbaka på när det gått bra tidigare, säger Roar Hansen.
Efter tre år på Kopparvallen lämnade han ÅFF och hamnade i stället i Värnamo. Där var det en vår med bara fem poäng på femton matcher, men bortasegern mot Brage häromsistens gjorde gott för sargade självförtroenden och gav hoppet tillbaka om en ljusare höst.
– Vi har fem poäng upp till kvalplats. Det är så högt upp som vi kan titta just nu. Värnamo har varit i en liknande situation tidigare och klarat sig kvar. Jag upplever att det finns en tydlig tro på att vi kan göra det igen. Det finns bara en väg och det är uppåt, säger Hansen.
Jämfört med åren i Åtvidaberg upplever han en klar skillnad.
– Här finns helt andra muskler. I Åtvid var det väldigt mycket snack om ekonomi, i Värnamo kommer det sportsliga i fokus på annat sätt. Det känns som om hela föreningen gjort en kraftsamling.
Bara under sommaren har sju (!) nya spelare värvats för att reda ut det besvärliga läget. Samtidigt har landslagsikonen Jonas Thern knutits närmare laget och kommer att hjälpa till mer på träningar.
– Får du en bra start med ett ungt lag kan det gå fort uppåt. Nu spelade vi bra i många matcher, spelade jämnt med topplagen, men fick inte resultaten med oss. Då blir det tufft, säger Roar Hansen.
Klubben säger sig ha fortsatt fullt förtroende för tränaren och något byte på den posten är inte aktuellt. I stället satsas alltså på att värva sig ur krisen.
– Det finns ingen mirakelmedicin i den här branschen. Vi måste fortsätta att tro på det vi gör. Det är 14 matcher kvar och vi har chans att vinna varje gång, säger Hansen.
På distans håller han förstås fortsatt koll på vad som händer i Åtvidaberg, där det likt Värnamo krävs en betydligt vassare höst för att det inte ska bli degradering från division 1.
– Jag håller kontakten och pratar med folk med ojämna mellanrum. På många sätt var det tre fantastiska år. Tyvärr får jag fortfarande känslan av att folk inte riktigt förstår. Det är lätt att säga att du är ÅFF-are. . . men det är en annan sak att vara lojal och verkligen visa det tillräckligt mycket.