29-åringen från Mjölby – och med många säsonger i Linköping FC – är inte den som syns och hörs mest. Men efter debuten med OS 2016 är hon drygt 70 landskamper senare inne på femte stora mästerskapet och ser alltmer bekväm ut.
På planen – och utanför.
Men hon tänker som vanligt efter före och säger inget som riskerar att välta några kiosker.
– Det är inte jättestor skillnad jämfört med tidigare. Det är ett mästerskap och tuffa matcher oavsett vilka du möter. Vi går in i en sista gruppspelsmatch för att ta oss vidare med en bra känsla, säger Jonna Andersson framför mikrofonen i presstältet vid flådiga Carden Park.
Mitt ute i ingenstans på den engelska landsbygden, ett par mil utanför Chester nära walesiska gränsen. Staden grundades av romarna och sägs vara en av Storbritanniens äldsta. Runt om omges den av en välbevarad ringmur och det är svårt att inte gilla den äldre svart- och vitrandiga arkitekturen på korsvirkeshusen inne i centrum.
Vid svenskanläggningen, med gröna, prunkande omgivningar och inte ett grässtrå som ligger fel vare sig på golfgreener eller någon annanstans, görs intervjuer, skrivs texter, skickas bilder och görs tv-inslag i ett stort, vitt partytält en bit från hotellentrén.
2016 blev det OS-silver i Rio, 2017 blev det ingenting alls i EM i Nederländerna, 2019 blev det VM-brons i Frankrike och 2021 blev det OS-silver i Peking. Nu då – vad blir det i England 2022?
– Jag vet och vi vet vad vi kan göra. Resultaten och mästerskapen som vi haft tidigare visar att vi har gjort det bra. Vi har visat att vi ska kunna slåss om guldet. Spelar vi det spel som vi vill kan det räcka långt, säger Jonna Andersson.
Det är inte så att ni börjar ångra snacket om guld?
– Det tycker jag inte alls.
Tre månader efter EM 2106 och efter nytaget SM-guld med Linköping tog hon steget ut i Europa till storklubben Chelsea. På slutet blev det relativt sparsamt med speltid hos engelska ligamästaten och nu återvänder hon till allsvenskan.
Men inte till LFC utan till Hammarby.
– Jag fick en bra känsla och vet att Hammarby satsar och vill vara med i toppen. Det är en resa som jag vill vara med på, säger Andersson som häromdagen berättade om ett annat sätt att tänka.
– Jag kände de kanske sista två åren i Chelsea att jag skulle släppa lite på handbromsen och kanske inte vara för lojal, utan våga utmana mig själv för att ta nya kliv.
Hon gjorde mål i EM-premiären mot Nederländerna (1–1), men tvingades senare utgå med krampkänning och fick inte spela alls mot Schweiz (2–1).
– Jag hade en full träning i går (torsdag) så jag känner mig redo.
Startar du mot Portugal?
– Det får du nog fråga Peter (Gerhardsson, förbundskaptenen) om. Jag är redo, så får vi se vad han tar för beslut.
Orolig när krampkänningen kom?
– Nej, det blev jag inte. Det blev en trötthetskänsla och en kramp. Jag vet att det kan komma ibland.
Skrällförlust mot Portugal och EM är förmodligen över för svensk del, men Blågult går för gruppseger för att på så sätt slippa topptippade Frankrike i kvartsfinal.
– Så länge vi presterar och gör vårt jobb så tycker jag att vi ska vara tillräckligt starka att slå motståndaren som vi får möta. Men det är klart, Frankrike är ett otroligt bra lag så kan man undvika dem så absolut, säger Jonna Andersson.