Redan i starten av matchen var det tydligt att IFK inte hade tänkt komma till Malmö för att backa hem. Ett hemmalag, som möter Juventus i Champions League kommande vecka, saknade flera spelare. Inte minst Anders Christiansen och Jo Inge Berget.
Och Rikard Norling förstod att ta vara på att Malmö var lite reservbetonat, beordrade ut hög press som bet bra i inledningen.
IFK fick grepp om MFF tidigt, skapade mest och bäst och när Marco Lund gick omkull i straffområdet var det drömläget för att få det övertaget som laget behövde.
Istället:
Miss och en mental push för hemmalaget. IFK var bra första 25 minuterna där man ägde boll och skapade lägen. Jonathan Levis stolpträff var också värt ett bättre öde men ska man kasta fram klyschornas klyscha – och det ska man ju – så gäller det att göra mål på sina lägen.
Det straffar sig annars.
0–0 med mersmak före pausen vände till en matchbild ingen i det rödklädda Peking ville ha efter densamma. Malmö kom med tyngd och kraft. Det såg tufft ut för ett IFK som slet och stred och när Adi Nalic klackade in ledningsmålet kom det logiskt sett till matchbilden i det läget.
MFF hade kopplat det där greppet, med dryga 5 000 hemmafans i ryggen.
Där och då kunde Peking ha tappat matchen. Det fanns lägen för 2–0 men istället för att täppa till och försöka jobba sig till en kvittering den försiktiga vägen skickade Rikard Norling in all offensiv kraft han kunde få fram.
In med Carl Björk från bänken.
In med Maic Sema från bänken.
Ut med mittbacken Marco Lund och en trött Kristoffer Khazeni och med Ari Skúlason redan inbytt var det fler offensiva fötter på planen för bortalaget än det var minuter kvar nästan.
Och modet gav utdelning.
Jakten på kvittering kulminerade i den frispark (ja, den var vad jag kunnat se feldömd och jag förstår MFF:s irritation) som Samuel Adegbenro till slut nickade in för en kvittering som ändå, sett till hela matchen och insatsen, kändes helt okej. Peking förtjänade poängen för sin första halvlek och modet att våga gå för det på slutet gjorde det definitivt.
Nu har IFK i sommar tagit fyra poäng mot Malmö och visat att man när man får spelet att stämma kan vara med och utmana alla lag i enskilda matcher. Det som saknats är jämnheten.
I matcher.
Men framför allt från match till match. Den stabiliteten har saknats 2021 och gör att det inte lär bli mer än en position strax bakom toppen. Det är helt enkelt det man har presterat för hittills i år.
Slutligen: Samuel Adegbenro har gjort ännu bättre matcher, men vilken säsong han ändå håller på att skrapa ihop till. Anfallaren nickade in sitt tionde mål nu och kostade knappt något när han kom från Rosenborg. Obegripligt billigt med facit i handen.