Åkte till Växjö för att om möjligt få ett tydligare grepp om vart den här upplagan av Linköpings FC är på väg. Nu åker jag snart härifrån och det känns inte som om jag blev så mycket klokare. Det kan möjligen uppfattas som förmätet att klaga på ett lag som inte har långt till toppen och avverkat möten med övriga topplag.
Men ändå.
Tredje raka oavgjorda matchen nu. Andra raka 0–0-matchen. Ett mål gjort på 270 minuter.
Det duger inte.
Med det här laget och med de här spelarna borde LFC kunna få ut mer. Andrée Jeglertz, tränaren, har växlat mellan olika formationer under våren för att hitta vad som passar bäst i olika typer av match.
Det har han inte gjort än och det måste LFC få ordning på. Snabbt. Nu väntar ytterligare fyra matcher som kan/ska (välj vilket ni vill) vinnas. Ibland går du vilse, men har du ambitioner om en plats i toppen får det definitivt inte bli för ofta. Ska du slåss om en Champions league-plats var det här en match som ska vinnas. Punkt.
Nu märktes tydligt ovanan av spel på naturgräs med bristande teknisk kvalitet, men känslan är att det saknas flyt i de offensiva attackerna. För lite av raskt och rakt, för mycket av halvdant passningsspel och alldeles för uddlöst i sista tredjedelen. När inte Frida Leonhardsen Maanum kommer loss hackar den offensiva motorn betänkligt och tempot går ned, vilket gör det lättare att försvara.
Personligen tycker jag ju att det blir ett annat tryck när det spelas med två centrala forwards och Uchenna Kanu, vassaste anfallaren, får utgå därifrån. Det vore nog inte så dumt att börja där.